Efter återkommande problem och en händelse i mitten av april förra året startades en utredning av hur det egentligen står till med missbruksvården och boendena på Åkaren, som har 12 platser med olika inriktning för personer i skilda åldrar.
Det är allvarliga brister som har kommit fram.
Nattetid är Åkaren obemannad med jourtelefon och enligt kvalitetsrevisionen är det oklart hur de boendes trygghet säkras om något händer. Nu patrullerar ett vaktbolag stället nattetid, som en lösning tills vidare.
Men verksamheten generellt får också kritik – de boende får inte rätt sorts hjälp. Inte minst ungdomar saknar sysselsättning, besluten är otydliga och beslutsansvaret läggs på personalen.
I brist på alternativ riskerar akuta lösningar att permanentas, personer bor kvar på utredningsplatser. Unga har bott på Åkaren i mer än ett år och ungdomar delar utrymme med äldre missbrukare, vilket är direkt olämpligt. Till och med minderåriga har varit inhysta.
”Karl” har erfarenhet av att bo på Åkaren och han är kritisk. Att det är obemannat nattetid är helt oacceptabelt, anser han.
– Det måste finnas personal dygnet runt, det måste styras upp och det behövs betydligt bättre kontroll. Under utredningstiden, till exempel, ska du inte kunna ränna runt på nätterna.
Det flödar av droger och många har ”klippkort” på Åkaren, berättar han. Folk missköter sig, åker ut, hamnar på ”Piva”, psykiatrins intensivård, och skickas tillbaka igen – ofta får han eller hon själv ta sig dit. Inte sällan betyder det tillbaka till knark eller alkohol.
De boende mår dåligt och behöver både krav och en framtidstro, få ordning på sig själva, hjälp med att laga mat, och ta hand om sin kropp.
– Efter morgonmötet kan en person gå och lägga sig igen, vända på dygnet, bara sova, äta chips och dricka Coca-Cola. Det är för slappt.
Flera bland de anställda har eget missbruk bakom sig, vilket kan vara en tillgång, anser Karl. Men gränsen mellan personal och de boende kan vara problematisk.
– Det blir för familjärt, folk känner varandra för väl.
Sekretessen svajar, anställda pratar om klienter inför klienter.
– Det kanske inte är så allvarliga fel men det luktar inte gott, om man säger så. Rätt och fel måste gälla när man jobbar med missbrukare.
Själva behandlingen är däremot bra, tycker Karl, som har ytterligare krav på hur missbruksvården måste förbättras.
– TNE måste det finnas, en tillnyktringsenhet. Det är inte okej att åka in på Piva och sen stå på gatan med en påse mediciner. Man får inte glömma att missbruk är en dödlig sjukdom.
Karl heter egentligen något annat.
