Sydkoreaner håller upp ett montage som föreställer de båda ledarna på Koreahalvön. "En ny start" står det på skylten.
Sydkoreaner håller upp ett montage som föreställer de båda ledarna på Koreahalvön. "En ny start" står det på skylten.

Tre frågor om det historiska Koreamötet

Efter 70 år av bitter rivalitet och få diplomatiska framsteg har det blivit dags för ledarna för Syd- och Nordkorea att träffas öga mot öga i gränsstaden Panmunjom.

ANNONS
|

Hur viktigt är mötet?

Mötet ses allmänt som ett stort diplomatiskt kliv framåt. Kim Jong-Un är den förste nordkoreanske ledaren som sätter sin fot på sydkoreansk mark sedan slutet av Koreakriget 1953. Det är tredje gången som ländernas ledare möts sedan dess – men vid de två tidigare tillfällena, 2000 och 2007, reste sydkoreanerna till Pyongyang.

Samtalen mellan Kim och Sydkoreas president Moon Jae-In väntas fokusera på Pyongyangs kärnvapenprogram och förhoppningen är att det ska lätta på spänningarna som har präglat regionen i årtionden. Seoul har också talat om att försöka hitta vägar fram till ett fredsavtal som formellt skulle avsluta Koreakriget – som slutade med ett stilleståndsavtal.

ANNONS

Om allt går bra är det tänkt att Kim och USA:s president Donald Trump ska mötas i maj eller juni. Det vore första gången som en sittande amerikansk president sitter ner för dialog med en ledare för den kommunistiska diktaturen.

Vad är rimliga förväntningar på mötet?

Det råder optimism kring att mötet mellan länderna överhuvudtaget äger rum. Men frågan är vad det faktiskt kan åstadkomma. Samtalen ses som en slags startpunkt, där Kim och Moon får möjlighet att känna in kemin mellan varandra.

Kim har sagt att han är redo att diskutera denuklearisering i utbyte mot garantier att hans regering inte kommer att störtas och hans personliga säkerhet inte äventyras.

Ett gemensamt uttalande planeras vid slutet av mötet. Grunden ska redan ha mejslats fram då en sydkoreansk delegation nyligen besökte Pyongyang, skriver The New York Times. Uttalandet väntas inte bjuda på särskilt många detaljer – utan ses som en utgångspunkt för mer omfattande förhandlingar mellan Kim och Trump.

Trump har sagt att USA kommer att lämna förhandlingsbordet om samtalen mellan honom och Kim inte leder till tydliga resultat. Det uttalade målet är att med "maximal press" få Nordkorea att avveckla sitt kärnvapenprogram.

- Kärnvapen är en försäkringspremie för Kim. Det finns ingen anledning för honom att ge upp dem om inte amerikanerna kan erbjuda verkliga garantier, vilket ingen amerikan kan ge Nordkorea, säger forskaren John Nilsson-Wright vid tankesmedjan Chatham House och University of Cambridge, till TT.

ANNONS

- Det är en anledning till att sydkoreanerna pratar om fredsavtal, för det innebär åtminstone någon slags uppmuntran. Men vi kan nog vänta oss samtal om att hålla fredssamtal.

Hur kommer det sig att länderna träffas nu?

För bara några månader sedan hade ett möte mellan de bittra rivalerna setts som otänkbart. Efter det att Nordkorea i september förra året genomförde sitt sjätte och hittills kraftfullaste kärnvapentest talades det mest om ekonomisk press, diplomatisk isolering och från USA:s president Donald Trump kom hot om att "totalförstöra" Nordkorea. Kim å sin sida pekade ut Trump som "mentalt rubbad".

Men pessimismen lättade i samband med vinter-OS i sydkoreanska Pyeongchang, där idrottarna från Koreahalvön marscherade in under gemensam flagg. Men förutsättningarna för ett möte lades redan i maj förra året då Moon vann det sydkoreanska presidentvalet och gjorde klart att han ville att länderna skulle förbättra sina relationer.

Inför mötet i Panmunjom har Kim meddelat att Nordkorea kommer att avbryta alla kärnvapen- och robottester och en direktlinje för kommunikation har öppnats mellan honom och Moon. Kim har dock inte lovat att skrota befintliga vapen – och många tvivlar på att han skulle ge upp den kärnvapenarsenal som landet har utvecklat under årtionden.

ANNONS
TT

Fakta: Konflikten på Koreahalvön

Vid andra världskrigets slut intogs Korea av dels Sovjetunionen, dels USA. En skiljelinje mellan de sovjetiska trupperna i norr och de amerikanska i söder drogs längs 38:e breddgraden. Sovjetunionen bildade ett kommunistiskt system under ledning av Kim Il-Sung medan USA inrättade en tillfällig regering av moderata nationalister.

I augusti 1948 utropades en ny stat i söder: Republiken Korea. Samma månad arrangerades val till en folkförsamling i norra Korea och 9 september bildades Demokratiska folkrepubliken Korea.

Bakgrunden till kriget som rasade 1950–1953 kan hittas i kalla krigets spänningar men också i motsättningarna i Korea. Kommuniststaten fick kinesiskt och sovjetiskt stöd medan Sydkorea hade stöd av USA-ledda FN-trupper.

I juli 1953 slöts ett stilleståndsavtal. Det undertecknades av tre militärer – från Nordkorea, Kina och USA – i Panmunjom. Något fredsavtal kom aldrig till stånd och den demilitariserade zonen längs breddgraden utgör alltjämt gräns mellan Nord och Syd­. Kriget krävde minst ett par miljoner människoliv.

Källa: Landguiden, NE

ANNONS