Britten Gregory Winter har svårt att sortera känslorna när TT som första nyhetsmedium når honom på Trinity College i Cambridge. Nobelpriset är varje forskares dröm, säger han.
- Den första chocken är "jag hoppas att de valde rätt". Nu kommer ju allt man gjort att uppmärksammas och diskuteras och folk kommer att säga: "han borde inte ha fått det", och andra att "jo, det borde han faktiskt".
Winter beskriver känslan att få priset genom att citera en annan Nobelpristagare, fysikern César Milstein, som snubblade på orden när han belönades 1984. När BBC ställde samma fråga svarade Milstein: "Jag måste gå ut och ta en lypa frisk nuft" ("get a fresh of breath air").
Karriären kunde ha blivit helt annorlunda för Winter, berättar han.
- Mitt sista år i Cambridge gjorde jag inte särskilt bra ifrån mig på examensproven, så det var fullt möjligt att jag inte skulle bli forskare, säger Winter.
Betyget han fick var normalt sett inte bra nog för att bli antagen till forskarutbildningen, men den unge Winter kom in på undantag. Universitetet såg hans potential ändå och gav honom ett stipendium som kom att finansiera Winters doktorsexamen.
- Jag var fast besluten att visa mina examinatorer att de hade fel och de som trodde på mig att de hade rätt.
För dagen slipper han nu ett styrelsemöte i det företag han grundat baserat på sin forskning.
- Jag måste ringa dem och säga att jag inte kan delta. Jag tycker att jag kan förklara varför.