Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

181109-antisemitism-805904_se.hn_1.jpg
Svante Weyler, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism. Arkivbild.

"Hot som riktas mot judar är inte tomma hot"

Åttio år efter Kristallnatten – då tiotusentals judar i Tyskland fängslades och flera hundra mördades – lever fortfarande antisemitismen i Sverige. Men den har delvis ny form, anser tre personer som TT intervjuat med anledning av minnesdagen. Hur beskriver de antisemitismen i Sverige och vad tycker de att det svenska samhället kan göra för att stävja den?

Svante Weyler, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism:

- Det är en komplicerad bild, säger Svante Weyler om antisemitismen i Sverige.

Å ena sidan är den inte nödvändigtvis mer utbredd i befolkningen än tidigare, säger han. Å andra sidan är den starkare i kretsar som påverkar samhället, som de högerextrema och jihadistiska.

- Få människor kan åstadkomma väldigt, väldigt stor skada både för enskilda människor och för samhällsklimatet.

Antisemitiska brott har en särskild tyngd, säger Svante Weyler.

- Det som är speciellt i det här fallet är att vi av historiska skäl vet att varje brott mot en jude, varje hatbrott mot en jude, har väldigt mycket större konsekvenser än andra brott. Och det har att göra med Förintelsen.

- Den historiska sensibiliteten gör att vi reagerar och måste reagera starkare eftersom antisemitismen och judehatet alltid är förenat med ett antidemokratiskt innehåll.

Svante Weyler vill se åtgärder på två områden för att stävja antisemitismen. Det handlar om säkerhet och utbildning.

- Jag skulle vilja att samhället tog ett större ansvar för skyddet av judiska institutioner. Det är sedan länge ett faktum att judiska institutioner – skolor och synagogor – är hotade. Det har varit så nära en stor, historisk katastrof. Jag tycker inte att vi ska vänta in den riktigt stora katastrofen.

I skolan kan inte eventuellt motstånd från enskilda elever vara en faktor när det ska undervisas om Förintelsen, något som har förekommit på en del håll.

- Vi måste stötta våra lärare och skolor i deras självklara ambition att undervisa på djupet om Förintelsen och dess historia, dess uppkomst och dess förlopp.

- Lika lite som vi ber barnen välja tabell i matematiken kan vi låta dem välja om de vill höra talas om Förintelsen.

• Katarina Tracz, chef för tankesmedjan Frivärld:

- Antisemitismen existerar i allra högsta grad. Den är ganska klurig för många att förstå, för den har så många olika former och ändrar skepnad ganska ofta.

Katarina Tracz ser främst tre typer av antisemitism i Sverige.

- Ofta ser vi antisemitism med nazism och högerextremism, och det är i allra högsta grad fortfarande så. Det är en av de grupper där det blivit mer påtagligt på senare tid.

- Sedan har vi en antisemitism som är, så att säga, importerad från Mellanöstern. Det brukar beskrivas som att det är en spegling av Israel-Palestina-konflikten, men jag tycker inte riktigt att det är så enkelt.

Delvis är det kopplat till konflikten, men antisemitismen i regionen är djupare rotad än så och är många gånger att betrakta som "klassiskt judehat", anser Katarina Tracz.

- Sedan har det funnits en annan antisemitism, som kanske är den klurigaste, som ofta har att göra med Israel-Palestina-frågan. Det finns mängder av relevant Israelkritik som kan och bör framföras, men ofta blir det att man klumpar ihop saker i retoriken. Som när man i Studio ett frågade om judarna inte ska skylla sig själva för den ökade antisemitismen med tanke på Israel.

Katarina Tracz vill se säkerhetsåtgärder och politiska ställningstaganden som svar på antisemitismen i Sverige.

- Det här är en utsatt grupp som själva får ta väldigt stora kostnader för sin säkerhet och ändå inte täcka upp den tillräckligt. Sedan skulle jag vilja se ett bredare politiskt erkännande.

Man måste kunna peka ut antisemitism i andra grupper än de högerextrema, säger Katarina Tracz.

- Även i grupper som ses som svaga. Det vill säga i grupper med ursprung i Mellanöstern som inte integrerat sig så väl i Sverige. Där tycks det svårare från politiskt håll att erkänna att det är så och därmed rikta kraftfulla åtgärder.

- Det främsta exemplet på det är väl Malmö. Där har man de facto inte agerat. Situationen i Malmö är så allvarlig att det inte räcker med ett erkännande längre.

• Fredrik Sieradzki vid Judiska informationscentret i Malmö:

- Jag har svarat, jag har berättat. Mitt problem är att det görs för lite.

Fredrik Sieradzki säger att han blivit intervjuad om antisemitism hundratals gånger. Men det händer för lite. Mycket snack och liten verkstad, helt enkelt.

- Det tycker inte bara jag. De flesta judar jag talar med tycker det.

- Man duttar lite, man säger "det här är ett allvarligt problem, vi måste göra någonting åt det". Men det finns ingen långsiktig plan. Egentligen skulle jag vilja se en kommission på det här området. En grupp med ett ganska stort mandat att faktiskt lägga fram skarpa förslag på hur man kan komma tillrätta med antisemitismen, som man sedan försöker genomföra.

Antisemitismen måste upp på agendan på ett helt annat sätt än i dag, säger Fredrik Sieradzki. Polis, rättsväsende och skolan måste involveras mer.

- Det här måste angripas som man angriper andra stora samhälleliga problem.

- Antisemitismen är ett tecken på hur sjukt ett samhälle är och hur allvarliga problem det har.

Fredrik Sieradzki tror inte att allmänheten och makten har förstått allvaret. Sverige kan absolut inte slå sig för bröstet vad gäller säkerheten för landets judiska invånare, anser han.

- Det behövs en långsiktighet när det gäller skyddet för judiska institutioner. Vad som händer om judar upplever att det här skyddet inte finns, eller att vi på något sätt måste jaga staten för det, är att man tappar förtroende. Då kanske man vill flytta härifrån.

När en judisk person utsätts för hatbrott kommer det sällan som en blixt från klar himmel, fortsätter Fredrik Sieradzk och pratar om vad som hänt i Europa de senaste åren.

- De hot som riktas mot judar är inte tomma hot i dag. De förverkligas. Man dödar judar, man skjuter ner dem. Det måste tas på allvar.

Fakta: Kristallnatten

TT

Mordet av en 17-årig judisk emigrant på en anställd vid den tyska beskickningen i Paris, Ernst vom Rath, blev en förevändning för nazistregeringen i Tyskland att sätta igång en stor våldsaktion mot judarna i Tyskland och Österrike.

En landsomfattande förföljelse av judar hade redan planerats och koncentrationslägren hade förberetts för att ta emot ett stort antal fångar. vom Raths död erbjöd ett bra tillfälle att sätta planen i verket enligt Forum för levande historia, som skriver att aktionen genomfördes av lokala parti- och SA-organisationer över hela landet. Polis och brandkår beordrades att inte ingripa så länge inte tysk egendom hotades.

Natten mellan den 9 och 10 november 1938 brändes och förstördes över 1 400 synagogor och bönehus. Över hela landet krossades skyltfönster och inredningar i butiker och restauranger ägda av judar – därav benämningen av händelsen – medan polis och militär stod bredvid eller själva deltog i denna prolog till det som skulle bli Förintelsen.

Judar som uppfångades på gatorna förnedrades och misshandlades. Cirka 30 000 tyska judar fängslades och skickades senare till koncentrationsläger. Flera hundra judar bedöms ha dödats den natten och många tog livet av sig i ren desperation.

Här kan man läsa mer om kristallnatten.

Källa: Forum för levande historia.

MEST LÄST