Dottern dog i skolattack: "Vi måste tänka om"

- Jag vill dela med mig av allt det jag har lärt mig. Vi kan alla vara mycket mer proaktiva. Vi kan vara smartare, bättre organiserade och mer förberedda för att förhindra att det värsta tänkbara scenariot blir verklighet, säger hon till TT.

Den 14 december 2012 hade hon precis lämnat sina tre döttrar i skolan, kommit hem och börjat äta frukost när telefonen ringde. Ett inspelat meddelande lästes upp: Skolorna i området är stängda, det har varit en skolskjutning.

Tjugosex döda

I skolattacken på Sandy Hook Elementary School i Newtown, Connecticut, sköt 20-årige Adam Lanza ihjäl 20 barn och sex vuxna. Först tidigt nästa morgon, efter en mardrömslik väntan, fick Michele Gay veta att hennes sjuåriga dotter Josephine var en av de dödade.

På pappret var denna skola föredömligt rustad med låsta entrédörrar och låsbara klassrum och alla på skolan hade deltagit i övningar. Men gärningsmannen sköt sig in genom glaset i entrén och alla lärare hade inte klassrumsnycklar på sig, så de kunde inte låsa.

Michele Gay konstaterar att ingenting fungerat under den unge gärningsmannens uppväxt.

- Vi måste alla finna vårt eget sätt att ta oss igenom en sådan här händelse och för mig var det viktigt att förstå hur det här kunde hända, hur den här lilla vackra pojken som föddes till världen på 20 år kunde utvecklas till en massmördare på den skola han själv gått på som barn.

Trasig familj

Mycket hade hänt i hans liv som borde ha fått omgivningen att ingripa, men alla försök hade misslyckats. Och trots att han var uppenbart instabil gav hans mamma honom tillgång till vapen.

I den organisation som Michele Gay startat, Safe and Sound Schools, läggs stort fokus på mental hälsa. Elever, lärare och föräldrar måste lära sig att känna igen tecknen på psykisk ohälsa och våga söka hjälp om någon i omgivningen mår dåligt, framhåller hon.

Debatten om USA:s vapenlagar överlämnar hon däremot till andra att föra. Den är viktig, men riskerar att bli evighetslång, hon har inte tid att invänta politiska beslut. Hennes organisation inriktar sig i stället på att förse skolor och föräldrar med gratis utbildning om skolsäkerhet och tillgång till föreläsare och experter.

- Mobbning, våld, inkräktare, attacker och extremväder – vi måste vara förberedda för att hantera alla de här sakerna i skolmiljön, för de mest värdefulla människorna för oss alla är inne i de här skolbyggnaderna varje dag.

Förvånande i Sverige

Under sitt Sverigebesök träffar hon skolpersonal och utbyter erfarenheter. Hon har också besökt några svenska skolor och tycker att mycket påminner om amerikanska förhållanden. Säkerhetstänkandet har kommit långt, men hon har också sett saker som förvånat henne, till exempel att det inte finns några hinder uppsatta mot bilar.

- Bilar ska inte kunna köra ända fram till entrén. Vi tycker att det ska finnas barriärer, både för att undvika olyckor och attacker med bilar.

På en av de svenska skolorna, som var låst, blev hon insläppt av en leende person som höll upp dörren – utan att fråga vem hon var eller vem som bjudit in henne.

- Det är fint med vänlighet och artighet, men det måste till ett kulturellt skifte – du ska inte kunna komma in på en skola på det viset. Du ska bara kunna komma in om du har fått tillåtelse. Det är svårt för många av oss, vi vill vara välkomnande och hålla upp dörren för den som kommer efter oss, men vi måste tänka om och lära om.