Vrakets ålder måste slås fast före beslut

Fartyget, vars rester hittats i sanden vid Genevadsåns mynning, är ”troligast byggt under 1800-talet”.

ANNONS
|

Det skriver marinarkeologerna i sitt förhandsutlåtande, efter förra veckans undersökning av vraket.

Läs också: "Här blottläggs ett skeppsvrak"

Detta gör att länsstyrelsen avvaktar med att fatta beslut om vrakets framtid.

– Vad som är avgörande är om skeppet förliste före eller efter 1850. Om det senare gäller, är det formellt inte är en fornlämning, säger Hans Bergfast, länsantikvarie i Halland.

Han hoppas att undersökningen av fartygets delar av trä, en analys av virkets årsringar, ger bättre besked om dess ålder.

Arkeologerna har noterat att det finns uppgifter om åtskilliga fartygsförlisningar i området under 1800-talet och tidigt 1900-tal, men kan inte säga vilket av dem det i så fall skulle röra sig om.

ANNONS

–Det är ovanligt att sånt här inträffar och olika faktorer gör att frågeställningen inte är enkel.

Bergfast hänvisar till att vraket eroderas loss ut sanden av ån, håller på att undermineras och att vrakdelar, som arkeologerna noterat sitter lösa, riskerar att föras bort av strömmarna.

En annan faktor är att lämningarna dykt upp i ett naturreservat. Om förlisningen kan antas vara yngre än 1850 och länsantikvarien inte tar initiativ om en särskilt fornminnesförklaring – vilket länsstyrelsen kan utfärda – gäller Sjöfyndslagen.

Enligt dessa paragrafer står det var och en fritt att bärga vraket eller delar av det eller rester av last, förutsatt att man anmäler till polisen vad man tänker göra.

–Men att den ligger i ett naturreservat kan ändra förutsättningarna. Vi har inte rett ut detta ännu.

Den dendrokronologiska undersökningen (åldern via årsringar i trä) tar som snabbast två veckor. På länsstyrelsen finns funderingar om att under tiden i vart fall spärra av vraket och sätta upp skyltar som förklarar för allmänheten vad som är på gång, att det kan vara ett fornminne som ligger där och att det inte ska röras.

I sitt preliminära utlåtande är Staffan von Arbin, en av de arkeologer från Bohusläns museum som undersökte vraket i torsdags, tveksam till om vraket kan skyddas för framtiden genom att det täcks över med exempelvis sand.

ANNONS

Han tillägger, med en passus som förutsätter att vraket ses som ett fornminne: ”En i vårt tycke bättre lösning vore därför en begränsad slutundersökning i form av friläggning och utförlig dokumentation”.

ANNONS