Vildsvinen väntas bli fler i Halland i år

En intressekonflikt som myndigheterna håller sig utanför. Ingen vet hur många vildsvin det finns i länet.

ANNONS
|

Ingen vet hur många vildsvin det finns i Halland i dag, men de flesta är överens om att de ökar i antal. På sina håll beskriver bönderna dem som en riktig plåga. Att hålla stammen i schack förutsätter ett fungerande samarbete mellan markägare, bönder och jägare.

– Vi har ständigt problem med vildsvin och måste välja grödor efter vad de inte tycker om. Inte ens husbehovsodling av potatis fungerar längre, säger Hans Svensson, lantbrukare i Hjärtared utanför Ullared.

Han började lägga märke till vildsvin i sina trakter för ungefär tio år sedan. Och de senaste fem åren har de börjat bli ett ordentligt problem som plöjer upp hela åkrar.

ANNONS

En liknande bild har Arne Andersson i Källsjö, som uppskattar sina kostnader för vildsvinsskador till någonstans mellan 50 000 och 75 000 kronor om året.

– Det går periodvis, men nu verkar det ha ökat något fruktansvärt för de kommer närmare och närmare. Nu har de nyligen varit 20-30 meter utanför lagården och förstört en fin vall som jag var glad för, säger han.

Ingen vet hur många vildsvin det finns i Halland i dag. I hela landet uppskattas de till 250 000 stycken. Men även det är osäkra siffror.

– Det är en svårinventerad art, säger Martin Broberg på länsstyrelsens naturvårdsenhet.

Det beror inte bara på att vildsvinen rör sig oregelbundet och snabbt kan förflytta sig flera mil, utan även på att det knappt förs någon statistik över dem alls. Jägarna behöver inte rapportera in hur många vildsvin de skjuter. Och eftersom de lantbrukare som drabbas av skador inte har rätt till någon statlig ersättning rapporteras inte den biten in heller.

– Däremot vet vi att nästan alla vildsvin lämnas in för trikinprov. Men nu har det dykt upp privata företag som tar prover och de lämnar inte ut några uppgifter till oss, säger Martin Broberg.

ANNONS

Alla är överens om att tillgången till föda spelar stor roll för stammens tillväxt. Därför har utfodringen av vildsvin länge varit en het fråga. På vissa håll i landet lägger markägare ut tonvis med sockerbetor och liknande för att göda upp vildsvinen och få en bra jakt. Varken LRF eller Jägarförbundet tror dock att detta är något som förekommer i någon större omfattning i Halland.

Under 2016försökte regeringen få igenom ett förbud mot utfodringen. Men jordbruksutskottet var skeptiskt och i slutet av oktober röstade riksdagen ner förslaget.

– Regeringen spände bågen för mycket när de talade om ett generellt förbud. De delar av landet som inte har problem undrade vad som håller på att ske, säger Anders Richardsson, ordförande för LRF Halland.

Från LRF:s sida hoppas man på möjlighet till lokala förbud i framtiden.

Men vildsvinsfrågan är traditionellt något som myndigheterna undvikit att lägga sig i.

Förvaltningen bygger i dag helt och hållet på överenskommelser mellan jägare och markägare.

Det borde inte innebära något större problem. Många bönder är själva jägare och vildsvin får i princip jagas året runt. Kruxet är den intressekonflikt som kan uppstå i de fall där lantbrukaren inte äger den mark han eller hon brukar.

ANNONS

– Är man arrendator och markägaren är mer intresserad av att ha fin jakt än att skydda jordbruket så kan det bli problem, säger Anders Richardsson.

Christer Stensson är ordförande för Vildsvinsklubben. Den består av 14 jaktlag som tillsammans hjälps åt att förvalta ett gemensamt område på 11 000 hektar, några mil öster om Falkenberg och beskrivs ofta som ett lyckat exempel på hur man kan hålla vildsvinsstammen under kontroll.

– Vi har väldigt lite skador. Inom vårt område finns ungefär 2 000 hektar jordbruksmark och skadorna ligger i genomsnitt på tre-fyra hektar om året. Att vi lyckats beror på att vi har jägare som ställer upp och sitter ute på nätterna när säden går i mjölkblomning. När det kommer dit en flock vildsvin skjuter de en kulting. Då håller sig suggan därifrån, säger han.

Christer Stensson betonar vikten av att samarbeta och se till att skriva avtal mellan markägare, jägare och arrenderande bönder, så att alla i god tid vet vad som gäller om det skulle komma vildsvin som ger sig på grödorna.

Martin Broberg på länsstyrelsen håller med.

– Det är en genomgående trend att om man börjar organisera sig och förvaltar grisen så går det att hålla den i schack, säger han.

ANNONS

Den typen av organisering tar dock åtskilliga år att bygga upp. Och det är framförallt när vildsvinen kommer till ett nytt område som det blir problem.

– Då brukar det ske en väldigt snabb tillväxt. Därför kommer vi nog se en fortsatt spridning i länet. Varberg är den kommun som tidigare uppvisat låga siffror och där kan man förvänta sig en ökning, säger Martin Broberg.

2016 var ett år medovanligt gott om ekollon, vildsvinens favoritföda. Fredrik Jonsson, Jägareförbundets jaktvårdskonsulent för Halland, tror att det har minskat deras benägenhet att ge sig på böndernas grödor.

– Men de har bökat upp extremt mycket vallar under året. Min personliga teori är att de bökar efter insekter som kan bryta ner gallsyran från ekollonen, säger han.

Fredrik Jonsson tror också att den goda tillgången på ekollon har gjort att vildsvinshonorna fött fler ungar än vanligt.

– Under 2017 kommer vi nog se en betydande ökning i antal grisar, säger han.

FAKTA: Vildsvin

Vildsvinen saknar i princip naturliga fiender. Dödligheten beror till 90-95 procent på jakt (resten dör framförallt i trafiken eller drunknar).

Ungefär75-80 procent av varje årskull måste skjutas av om inte stammen ska växa.

Eftersom vildsvinen är nattaktiva djur måste jakten bedrivas på natten.

ANNONS