Tillbaka till tiden då Halland var ett land

Vi skriver 2015 och har lämnat supervalåret 2014 bakom oss. Sverige har konsoliderats i kommuner och landsting, i EU-parlamentet och faktiskt också till sist – efter ovanligt och oväntat många turer – också i riksdagen. Hjälp vad många nivåer och himmelen vad rörigt det varit! Kunde det inte vara gött och lite enklare med en enda nivå? Låt oss utropa Halland som eget land igen, det är ju ändå ett tag sedan sist.

ANNONS
|

Under en 80-årsperiod, mellan 1287 och 1365, bytte Halland landstillhörighet hela tretton gånger. Ibland tillhörde hela landskapet Danmark, Norge eller Sverige – ibland bara södra eller norra delen. Periodvis var faktiskt Halland en del av ett eget litet Västkustrike, där även södra Bohuslän och delar av Västergötland tidvis ingick. En av härskarna var Ingeborg Håkonsdotter, en annan hennes son Magnus Eriksson.

Enligt historikerna var det för vanligt folk i stort sett strunt samma vilket land de tillhörde vid den här tiden. Deras vardag gick mest ut på att ordna mat till sig och de sina. Men de ständiga bytena gjorde det så klart svårt att navigera. Hur mycket skatt skulle den nye härskaren kräva?

ANNONS

1200-talet var en tid då den nya överklassen, adeln, och staten etablerades. Nu skulle alla beskattas, utom adeln. Den blev frälst från skatten – därav begreppet frälse. Men adeln kom inte undan helt utan skulle ställa upp med riddare åt kungen.

– Adelsmännen får i uppgift att skydda andra än bara sig själva. Vilket ju betyder att andra måste låta sig skyddas, säger Pablo Wiking-Faria, förste antikvarie vid Hallands Kulturhistoriska Museum Varberg.

Han ler lite när han säger det, för det där med att låta sig skyddas var något nytt. Tidigare hade var och en skyddat sig själv och sin bygd. Alla bönder hade rätt att bära vapen – en rättighet som snabbt drogs in när det kom en kung som ville styra och kräva skatt. Praktiskt för de styrande, kan tyckas. Vilken monark vill riskera att möta en arg beväpnad bondehär?

Livet här före statens införande innebar ett samhälle uppbyggt kring bygdegemenskaper, inom hövdingadömen. Men det fanns inte någon fast struktur för hövdingamakten, som skyddade den.

Ett samhälle utan en stat kan vara svårt att föreställa sig i dag men för 1000-talets och 1100-talets hallänningar var det inget konstigt. Det här är en tid av många nyodlingar i Halland – något som tyder på att livet nog var ganska gott. Det stora undantaget gäller så klart trälarna. De var ofria och betraktades som egendom.

ANNONS

Vid bråk och tvister gick man till tings och där fanns en lagman som traderade vad lagen sa och alla som var på tinget kunde instämma i vad som sades eller protestera om de mindes lagen på annat sätt. Allt byggde på förtroende. Fast det klart att den som hade många i sällskap och på sin sida kunde ha fördel av det.

– Jag tror att det på sätt och vis var ett bättre samhälle innan. På 1200-talet och 1300-talet blev livet hårt. På 1400-talet vände det igen och det kom också flera uppror mot makten. 1400-talet och 1500-talet innebar också en uppgång för bönder och borgare, berättar Pablo Wiking-Faria.

1200-talets statsetablering innebar att bönderna nu skulle betala skatt. Aha? Sjukvård och föräldraförsäkring i utbyte då eller? Nä, knappast. Snarare en nybyggd borg i grannskapet vars härskare slog en i bojor om man käftade emot. Vill man vara välvillig kan man ju säga att borgen också skyddade trakten från inkräktare utifrån – som å andra sidan också krävde skatt av folket om de skulle ta makten.

Det här med att ta andras pengar hade kyrkan etablerat med sitt tionde redan hundra år tidigare, och på kontinenten var det vardagsmat sedan länge. Inte så konstigt att olika kungar slogs om att få kontrollera Halland. Med kontroll över stora territorier följde möjligheten att ta ut skatt från många.

ANNONS

– Skatt bygger på makt. Det fanns inget plus med att betala skatt. Så den här nedärvda protesten mot skatt är ju helt rimlig. Någon tar ens pengar och använder dem! Det var inte förrän på 1700-talet som bönderna fick ett visst inflytande. Och sedan handlar ju hela 1800-talet om att ”okej, nu har vi den här staten och det vore ju bra om vi kan använda den till något vettigt”, säger Pablo Wiking-Faria.

Och då är vi tillbaka i supervalåret. För oavsett vilka överenskommelser som partierna i riksdagen gör lär en stor del av debatten även fortsättningsvis handla om just detta: Hur ska skattepengarna användas?

Känns de skandinaviska ländernas gränser naturliga? Varför gör de i så fall det? Ett västkustrike kunde kanske ha varit väl så logiskt? Här finns goda jordar och kommunikationer via havet och Göta älv. För litet för att klara sig på egen hand? Tja, i kartboken finns såväl Ryssland (med en yta på 17 miljoner kvadratkilometer) som San Marino (med en yta på 61 kvadratkilometer). På Hallands Kulturhistoriska Museum Varberg finns ett bildspel som berättar om Hallands skiftande landstillhörighet mellan 1287 och 1365.

1259-1286 Erik Klipping (Danmark)

---

Norra Halland

1287-1299 Erik II Magnusson Prästhatare (Norge)

1299-1305 Håkon V Magnusen (Norge)

1305-1318 Hertig Erik Magnusson (Regionalt rike)

1318-1332 Hertiginnan Ingeborg Håkonsdotter (Regionalt rike)

---

Södra Halland

1286-1305 Erik Menved (Danmark)

1305-1320 Hertig Kristofer Eriksen (Regionalt rike)

1320-1326 Kristofer II (Danmark)

1326-1332 Hertig Knut Porse (Regionalt rike)

---

Halland

1332-1356 Magnus Eriksson (Sverige)

1356-1357 Erik Magnusson (Sverige)

---

Norra Halland

1357-1361 Magnus Eriksson (Regionalt rike)

---

Södra Halland

1357-1360 Erik Magnusson (Sverige)

1360-1361 Valdemar Atterdag (Danmark)

---

Halland

1362-1363 Magnus Eriksson

Det finns en rad frågor att ta ställning till om Halland skulle bli ett eget land igen. Är en statsetablering eftersträvansvärd? Eller ska vi hålla oss till bygemenskaper igen? Socialism och planekonomi eller fri marknadsekonomi? Monarki? Republik? Hur vi än gör kanske det är vettigt att utse en representant som kan företräda oss i möten med andra regioner eller länder. Vem vill du representeras av? Kungen av sand Per Gessle? Vänsterdebattören Nina Björk, uppvuxen i Falkenberg? Politiskt erfarne Carl Bildt?

ANNONS