Emilia Hillman kommer från början från Veddige men studerade vid lärarhögskolan i Umeå till gymnasielärare i bild och historia. Hon märkte att det fanns ett stort sug efter lärare på arbetsmarknaden när hon började se sig om efter jobb med ett halvår kvar av studierna.
– Jag sökte jobb men de ville att jag skulle börja direkt så jag fick tacka nej till flera jobb. Så jag slutade söka och tänkte vänta tills jag var klar, säger hon.
Under våren hörde en bekant, om jobbar som lärare på Vidhögeskolan, av sig. Egentligen är Emilia gymnasielärare men hon tyckte att det kändes bra att få jobb så snabbt och trivdes med anställningsformen. På Vidhögeskolan undervisar hon allt från treorna upp till niorna i bild.
– Jag tänkte tidigare att jag aldrig skulle vara på en högstadieskola men jag trivs med jobbet.
Hon har själv gått på skolan en gång i tiden och några av hennes gamla lärare är nu hennes kolleger. Så här i början av terminen är det många nya namn att lära sig och planering som ska göras.
– Det är en hektisk period och man tänker på jobbet till och med medan man sover.
Skillnaden med att arbeta på gymnasienivå och i grundskolan är att på gymnasiet hade hon undervisat på ett estetiskt program med elever som är mer drivna i ämnet, har större förståelse och nått en högre mognad. I grundskolan blir hon tvungen att förklara mer.
– Speciellt de unga eleverna blir klara så snabbt med sina uppgifter. Jag försöker få dem att arbeta med dem och bearbeta dem mer men nej, de är klara. Då blir det en utmaning att hitta nya uppgifter.
