Det är en av vinterns kallaste dagar – och en av de vackraste. Halland ligger vykortsvackert i en skrud av snö och rimfrost. Genom de snöprydda trädkronorna glittrar solens strålar.
– Det är fantastiskt, säger varbergaren David Åkesson som sitter och pimplar på Skällingesjöns is.
Vi ser honom långt där ute på sjön. Efter att ha pimplat en stund vid sitt hål reser han sig, greppar isborren och går en bit bort och borrar upp ett nytt hål. Han slår sig ned och börjar på nytt pimpla.
Något napp har han dock inte fått än.
– Men jag är mest ute och tittar på isen. Jag ska göra ett mer rejält försök i morgon. Nu är isen tio centimeter tjock ungefär men det är lite fläckvis. Det ser lite öppet ut på andra sidan men jag tar det försiktigt och hugger med ispiken var tredje meter.
Att isen kan vara lynnig fick han själv känna på nyligen.
– Jag trampade igenom bara en meter från land för några dagar sedan.
Per Tjernström på Svenska Livräddningssällskapet håller bland annat i kurser i isvett. Han säger att isarna just nu, efter den senaste köldknäppen, är ordentligt tjocka men att snön som fallit gör dem förrädiska.
– Det har frusit på ordentligt men snön som kommit gör det lurigt eftersom man inte ser själva isen, säger han.
– Is är ett levande material och är det vatten som rör sig så underholkar det isen underifrån.
Mellan sex och sju centimeter bedömer han som säkert att gå på. Är isen mellan 15 och 20 centimeter kan man till och med köra bil på den. Viktigt att tänka på är dock att isen kan förändra sig snabbt.
– På en timma kan man gå från tjock is till väldigt tunn. Även om du går tillbaka samma väg som du kom ut och den var säker innan så är det inte säkert att det är samma is man går på. Särskilt när det som nu växlat fram och tillbaka mellan plus- och minusgrader.
Per Tjernström framhåller ispiken och isdubbarna som helt nödvändiga säkerhetsredskap. Dessutom rekommenderar han att man även har med sig en räddningslina.
Vi står ute på isen och med ispiken demonstrerar han hur isen är på olika ställen. Vita ”flak” är där vi står skarvade samman av klarare is.
– Den vita isen är den mest genomfrusna här. Den klarare som är mellan de vita partierna är nyare och lättare att hacka hål på.
Han hackar med isen på ett av de klara partierna och snart går den igenom. Upp rinner vatten som i sin tur gör isen runt omkring svagare. Han visar upp spetsen på ispiken. Den är i tre tjocklekar eller nivåer. Den första smalaste är längst ut. Får man inte ned hela den i isen är isen tjock. Går den ned till den andra nivån ska man vara försiktig. Går den ned till sista nivån är det dags att vända om och gå tillbaka samma väg man kom.
– Det man ska akta sig för är sjungande isen, när det ekar i isen efter hacket. Det innebär att skarvarna i isen håller på att gå upp.
Lika viktiga som ispiken är isdubbarna som ska sitta tätt runt halsen och utanpå ytterplaggen.
– Många har dem lågt eller hängande i snörena men handtagen ska sitta mot örsnibbarna. På det sättet hittar man dem lätt om går igenom isen för jackan trycks ihop av vattnet och då kan det vara svårt att få loss dem.
Säkerheten är naturligtvis det viktigaste. Men hur får man det egentligen att nappa?
– Man skaffar sig ett billigt pimpelspö, sätter på pimpel och maggots. Sedan är det bara att sätta igång att leta sig fram, säger Morgan Boman, ordförande för Falkenbergs Sportfiskeklubb.
Pimpeln ska hela vägen ned. När det är kallt i vattnet står fisken gärna still nere vid botten.
– Om man inte hittar något på fem minuter så är där inget. Då är det bara att gå vidare och testa på ett annat ställe. Det kan bli många hål på en dag.
Är det bara slumpmässigt eller finns det ställen som man kan misstänka att det är lättare att hitta fisk på?
– Jag brukar pimpla utanför vassar och uddar. Där brukar det stå lite fisk.
Men är inte isen lite tunnare i närheten av vassen?
– Jo, det är den. Därför ska man hugga ordentligt med ispiken för att testa den. Dessutom brukar inte vattnet vara så djupt där.
Kärnisen är den första isen som bildas. Den är klar och hård och växer nedåt i vattnet. Det är den typ av is som i allmänhet har störst bärighet. När snön faller trycker den med sin vikt ned isen i vattnet. Efter ett tag gör det att vatten tränger upp i sprickorna och tränger upp i snön och trycker ned isen ytterligare. Den understa snön är nu blöt och kallas för stöpsörja och förhindrar fortsatt istillväxt på isens undersida. Istället fryser den övre delen av stöpsörjan. Det innebär att det blir två islager med stöpvatten emellan. Inte förrän stöpvattnet frusit till kan isen fortsätta växa nedåt.
Stöpis kallas den övre gråvita delen av den frusna stöpsörjan. Nyfrusen stöpis är mindre seg och hållfast än kärnisen. Källa: SMHI.se
1. Var aldrig ensam på isen.
2. Ha alltid med dig isdubbar och annan säkerhetsutrustning på isen.
3. Prova alltid isen med en ispik när du är osäker.
4. Gå bara på isen om du är säker på att den håller. Kärnis ska vara minst tio centimeter tjock.
5. Tänk på att nyis, våris, snötäckt is och havsis kan vara svag.
6. Lär dig var isens svaga platser är: vass, råk, brygga, bro, udde, av-, ut- och inlopp, sund, grund och vindbrunn.
7. Ha alltid något mellan dig och den nödställde, ”den förlängda armen”.
8. Ju högre fart du har (om du till exempel åker skridsko), ju längre ut kommer du på svag is innan den brister och desto svårare blir räddningen.
9. Barn ska aldrig vara ensamma på eller vid isen.
10. Meddela alltid var någonstans du ska vara och när du tänker komma tillbaka.
Källa: Svenska livräddninssällskapet
Askommedammen
Sjönevadssjön
Yxsjön
– Nästan alla insjöar här är bra att pimpla i, säger han.
Han tipsar också om Källstorps håla, alldeles utanför Falkenberg, inte minst om man har barn med sig.
– Det ligger stadsnära och är ett bra säkert ställe när man har ungar med sig. Det finns mycket abborre.
