Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

skallen3.jpg
Lockande. Knappast någon kan motstå labyrinten på Skallen. Utsiktsplatserna byggdes av skärv från stenhuggarepoken.

Lätt att få Skallen på hjärnan

Skallberget, Skallen, i Haverdal är bara ett av Hallands kustberg som skalperats under stenhuggarepoken. I dag döljer buskar och träd såren i den grå hjässan. En skarp klippkam som lämnades av stenhuggarna ger Skallen något av en punkprofil.

Vill man få en av de i särklass bästa vyerna över havet längs Hallandskusten väljer man att besöka berget som ligger i norra delen av Haverdals naturreservat. Utsiktsplatsen är en stor öppen plan som byggts upp av skärv från stenhuggarepoken. Här uppifrån är det många som väljer att vänta in solnedgången i västerhavet. Om vädret är klart kan man se från Kullen via Hallands väderö i söder till Falkenberg i norr.

Gunilla Karlsson är en av de Haverdalsbor som både känner för sin närmiljö och känner till dess historia. Hon bor bara ett stenkast från berget vars huggna gatsten exporterades till bland annat Danmark.

– På min fars sida är jag fjärde generationen här i Haverdal och på min mors sida är det tredje generationen. Det gör att jag med åren blivit alltmer intresserad av historien. Det gäller att fråga de äldre och ta vara på berättelserna innan det blir för sent.

Såväl hennes far som farfar arbetade som stenhuggare i stenbrotten som etablerades på Skallen och på Norberget längre in från havet.

– Verksamheten varade längre på Norberget, men på Skallen tror jag att berget tog slut någon gång på 1920-talet. Jag vet att min far, som var född 1915, fick fyra kronor i dagslön när han i 20-årsåldern jobbade på Norberget, berättar Gunilla.

Ett måste om man besöker bergets krön är den labyrint som lades med stenar av Haverdalsbon Hans Floderus och hans barnbarn. Det finns inte ett mindre barn, eller vuxen för den delen, som kan motstå labyrinten.

På utsiktsplatsen finns också en annan klenod, stenstolen som höggs till av en annan Haverdalsbo, Sperling Karlsson. Sätt dig i den och låt blicken svepa över den furstliga naturen.

När man sitter där kan man också fundera över om Skallen en gång var ett så kallat vårdkaseberg. Dessa ingick i en kedja av lämpliga högre berg längs kusten som syntes vida omkring. När ryktet gick om ofärdstid eller krig tände befolkningen eldar på bergen. De fungerade som ett signalsystem som snabbt kunde skicka varningen vidare till bygd efter bygd vid fara.

Andra berg av den här typen är exempelvis Smörkull i Falkenberg. Stadsnamnet Varberg anses i förkortad form stamma från just vårdkaseberg.

Nedanför Skallberget hittar man den för badgäster och boende så aptitliga ”Lilla stranden” med revet av stenar som sticker ut i havet. Det händer att sälar visar sig här. Nedanför ligger också en annan bergknalle, betydligt mindre, som spelat stor roll i den folkliga fantasin. Det är Jättaberget på vilkets krön man fortfarande kan hitta jättens fotspår inpressade i den hårda stenen.

Så här gick det till enligt helt tillförlitliga källor i trakten:

När jätten som bodde vid berget miste sin jättekvinna blev han så ledsen och vred att han rusade upp på toppen från sin grotta. Han fötter satte spår i den ännu varma och mjuka stenen. Med sina händer formade han stora block som han gråtande slungade längre och längre ut i havet. Resultatet syns fortfarande i form av ett rev.

Grottan då? Jodå, det är faktiskt en av Hallands tämligen få grottor, som enligt definitionen verkligen också är en grotta och inte bara en grundare fördjupning i berget. Jag har själv varit inne i den. En jättegryta i en annan häll ett femtiotal meter norrut kallas för jättens dass.

Långt fram på 1960-talet fanns pensionat Jättastugan i närheten där badgästerna tog in om somrarna. Men pensionatsepoken gick även den i graven.

Naturen kring Skallen bjuder inte bara på vykortsvackra vyer över Hallandskusten. Naturliga stigar löper i ett intrikat system genom skog och undervegetation runt omkring och inbjuder till härliga, fantasieggande promenader. Att det blir mycket upp och ner får man räkna med.

I maj–juni kan det vara lämpligt att förlänga promenaden i närheten av berget till strandängarna norr om Skallkrokens hamn. Under försommaren, tidigare och tidigare på senare år, blommar strandtriften här i rikligt mått. Ängarna förvandlas till ett rosalila hav vid havet och nektardoften är starkt förnimbar om vinden ligger på utifrån.

Den som sysslar med så kallad geocaching har naturligtvis också positionen latitud 56.7253, longitud 12.6477 att spana efter. Någonstans på Skallen finns gömstället. Geocaching är en modern och världsomspännande variant av skattjakt utomhus, där man dock inte har någon karta. Utövaren söker med hjälp av en gps-mottagare.

Om man följer kustlinjens söderut kommer man också till klapperstensfälten och kan titta på den blankslipade Fårapågastenen i havet. Reservatet löper i här i en smal tarm via Båtabacken bort till stranden där sedan den större delen av Haverdalsreservatets kustskog breder ut sig.

Vik en vacker vårdag för ett besök vid Skallen och dess spännande omgivningar.

MEST LÄST