Ann Sofi Agnevik, jurist SKL. Bild: Thomas Carlgren.
Ann Sofi Agnevik, jurist SKL. Bild: Thomas Carlgren.

"Kommunerna bör titta på vilka risker som finns"

Kommuner ska upprätta handlingsplaner mot våldsbejakande extremism. Men förbundsjuristen på SKL menar att det inte är en kommuns uppgift.

ANNONS
|

Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism vill att alla kommuner ska upprätta en lokal handlingsplan mot våldsbejakande extremism.

– Formellt finns inga krav på att en kommun ska ha en handlingsplan, men vi rekommenderar att kommunerna upprättar en, säger Anna Hedin-Ekström, utredningssekreterare hos Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism.

Varför ska kommunerna ha egna handlingsplaner?

– För att hjälpa kommunens anställda att konkretisera ett långsiktigt förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism.

Läs också:Rustar mot våldsverkare

I våras gjordes en mätning som visade att 63 procent av landets kommuner hade upprättat, eller var på väg att upprätta en plan.

–Vi har inte gett upp hoppet om att alla kommuner ska ha handlingsplaner, säger Anna Hedin-Ekström.

ANNONS

Hur vill Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism att en handlingsplan ska se ut?

– Det viktiga är inte hur omfångsrik planen är utan att man utgår från en lägesbild. Vi vill att kommunerna tittar på vilka risker som finns; olika grupper, miljöer, klotter och annat. Till exempel lärare och fastighetsägare kan uppmärksamma något, säger Anna Hedin-Ekström.

– Det är också viktigt att handlingsplanerna ger information om vart man ska vända sig om man ser något som oroar. Dessutom ska det finnas en namngiven kontaktperson i varje kommun. I många kommuner finns redan ett bra samarbete mellan skolan, socialförvaltningen och polisen och andra som arbetar brottsförebyggande. Där kan arbetet mot våldsbejakande extremism ingå. Man ska inte skapa nya system, ofta finns det redan en god organisation, säger Anna Hedin-Ekström.

Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism får många frågor från kommunerna som vill veta hur man gör en handlingsplan, vad man ska göra om något händer.

– Det finns inget generellt svar. Vårt prio ligger på att få kommunerna att arbeta förebyggande.

Det finns inget formellt krav på att handlingsplanen ska fastställas av kommunfullmäktige, men Anna Hedin-Ekström anser att det vore bra om planerna hamnade på politikernas bord.

–De har ju en ledningsfunktion och det är viktigt att de är medvetna om situationen. Därför kan det tyckas att den borde fastställas.

ANNONS

Ann Sofi Agnevik, förbundsjurist på SKL, förklarar att det inte finns några lagar som specifikt säger vad kommuner ska göra för att förhindra våldsbejakande extremism och samordnaren kan inte kräva att kommunerna tar fram handlingsplaner.

–Enligt socialtjänstlagen har kommunerna skyldighet att ha koll på barn upp till 18 år i utsatta situationer. Problemet när det gäller våldsbejakande extremism är att det oftast är personer som är över 18 år som ägnar sig åt detta. Därför är det inte säkert att kommunerna har skyldighet att hitta dessa personer.

–Det man kan göra för att stoppa våldsbejakande extremism skulle varit gjort för 20 år sedan. Det är då man skulle ha sett till att ingen blev marginaliserad. Det som syns i samhället i dag är en konsekvens av vad som gjordes eller inte gjordes då.

Den Nationella samordnaren fick nyligen uppdraget att definiera kommunernas ansvar.

–Om det läggs fler uppgifter på kommunerna ska det lagstiftas om detta. Dessutom ska kommunerna tillföras mer pengar om de får fler uppgifter, förklarar Ann Sofi Agnevik.

Hon reagerade på att det för något år sedan skrevs mycket om kommunernas skyldigheter för att stoppa våldsbejakande extremism.

–Jag blev irriterad eftersom jag visste att de inte var en lagstadgad uppgift som låg på kommunerna. Socialtjänstlagen säger till exempel inget om detta. Man talar till exempel om anhörigstöd i socialtjänstlagen. Men det handlar om att ge stöd till bland annat anhöriga till långvarigt sjuka, inte om att stötta en mamma som har ett barn som visar jihadistiska tendenser. Det finns en massa missförstånd kring vilka skyldigheter kommunerna har. Kommunerna ska inte syssla med sånt som lagen inte säger att de ska göra.

ANNONS

Svårigheter som kommuner kan ställas inför är till exempel att omhänderta en person enligt LVU (lagen om vård av unga) för hens religiösa övertygelse. Flera sådana fall har uppmärksammats på senare tid.

–Tankarna finns oftast bara i en persons hjärna och går inte att ta på. Dessutom får vi ha vilken religion som helst. Det är när vi börjar uppträda på ett riskfyllt sätt som samhället reagerar. Då är det oftast försent.

–Kommunerna stressas av att de inte har en plan, men å andra sidan kanske de gör ett jättebra uppsökande arbete i stället. Kommunerna har inte fått några utökade skyldigheter att bevaka den gruppen, men kommunerna har alltid en skyldighet att hitta dem som behöver hjälp. Våldsbejakande extremism är ett nytt fenomen som gör alla panikslagna, säger Ann Sofi Agnevik.

ANNONS