Många små skalv. Reynir Bödvarsson, seismolog vid Universitet i Uppsala, berättar att de seismologiska stationerna registrerar omkring 800 skalv om året från den svenska jordskorpan.
Många små skalv. Reynir Bödvarsson, seismolog vid Universitet i Uppsala, berättar att de seismologiska stationerna registrerar omkring 800 skalv om året från den svenska jordskorpan.

Jordskalven är mer vanliga längs Kattegatt

Västkusten längs Kattegatt är ett av de stråk i Skandinavien där jordskalv är mer vanliga än i andra delar av landet.

ANNONS
|

– Men det är inget som man ska oroa sig för, säger Reynir Bödvarsson, seismolog vid Universitet i Uppsala.

Många halmstadsbor kände ett jordskalv vid 19.15 på tisdagskvällen. Skalvet inträffade dessutom mindre än en månad efter det förra som var 21 oktober.

Reynir Bödvarsson berättar att de seismologiska stationerna registrerar omkring 800 skalv om året från den svenska jordskorpan. Ett tiotal av dem ligger över 2,0 på Richterskalan, vilket kategoriserar dem till de som uppfattas som skakningar av oss som befinner oss på markytan.

Tisdagens rörelse i jordskorpan har bokförts till 2,0 på skalan och på kartan prickats 15 kilometer öster om Halmstad och 14 kilometer ned i marken, någonstans under Halavadskull i nordöstra delen av Tönnersjö.

ANNONS

Bödvarsson beskriver det som bieffekter av de större kontinentalrörelserna. Det är dessa som leder till ordentliga jordbävningar och vulkaner i kantzonslinjerna, vilka närmast oss löper i nord-sydlig riktning ute i Atlanten och exempelvis korsar Island.

Att Halland har smärre skalv lite oftare än Sverige i övrigt, beror på att vi finns intill en gräns där Skandinaviens mer fasta bergarter möter de sedimentära som präglar Skånes och Danmarks geologi.

I en tid då den halländska jordskorpan var yngre och ystrare, för sådär 80 miljoner år sedan, reste sig Hallandsås upp ur marken och bildade en förkastningshorst just där dessa bergarter möts.

I bland annat Uppsala, på Institutionen för geovetenskaper, lutar sig forskarna över de data man samlat in från småskalven, som ibland inträffar långt inne på de teutoniska plattorna. Man vill veta mer om varför och hur de uppträder.

Reynir Bödvarsson säger att den viktigaste faktorn är stress av plattornas rörelser mot varandra. För Skandinaviens del tycks dessutom den fortfarande pågående landhöjningen efter senaste istiden ha en i vart fall mindre betydelse.

ANNONS