Jennie Renholm lever inte längre. Hon dog den 28 augusti 2015. Innan hon dog lovade Mikael henne att han skulle fortsätta driva hennes fall efter hennes död. Det finns många delar i vården av Jennie som Mikael anser har varit felaktig. Han har därför anmält ärendet till IVO, Inspektionen för vård och omsorg.
Eftersom fallet är ett pågående ärende hos IVO vill inte de ansvariga på Hallands sjukhus i Varberg uttala sig.
Jennie fick diagnosen feokromocytom i februari 2012, en extremt ovanlig cancerform som angriper binjurarna. Hon opererades, men cancern kom tillbaka. I januari 2015 började därför behandling med cellgifter.
När Jennie fick cellgifter hade hon ingen aptit och hon rörde inte heller speciellt mycket på sig. När hon så smått började äta drabbades hon av förstoppning och fick väldigt ont i magen.
Hennes läkare sa att smärtan nog berodde på att tumörerna tryckte på tarmen. Hon blev tillfrågad om hon hade morfintabletten Oxynorm hemma vilket hon hade sedan hon återhämtade sig från en operation ett år tidigare. Läkaren sa att hon kunde ta det för att lindra smärtan. Oxynorm är ett starkt beroendeframkallande narkotiskt preparat som används vid svår smärta.
– Jennie skulle ha behövt hjälp med förstoppningen, inte rekommenderas att ta opioider som har en ännu mer förstoppande effekt, säger Mikael som ger ett samlat intryck.
Hon fick också Fentanylplåster. Det innehåller ett morfinliknande ämne och verkar kraftigt smärtstillande.
Något som Jennie tyckte hjälpte en del mot smärtan var att bada. Hon kunde ligga flera timmar i badet. Det var vårdteamet kring Jennie informerade om. Vad de inte sa var att det inte var bra att bada varmt med Fentanylplåster.
– Dosen blir upp till 130 procent vid yttre värmepåverkan, fick jag senare veta, säger Mikael.
Även morfin gavs till Jennie. Hon var tillsagd att hon kunde ta en Oxycodone-tablett i timmen. När Mikael läste på insåg han att det var en överdosering. Oxycodone är en långtidsverkande medicin som har samma verksamma ämne som Oxynorm. Enligt bipacksedeln får den inte tas oftare än var sjätte timme. Efter läkares ordination får den tas var fjärde timme. Medicinen får inte kombineras med andra opioidpreparat eller bensodiazepiner annat än under kontrollerade former under sjukvårdens översikt. Fentanylplåstrens styrka trappades upp.
Jennie och Mikael fick ingen information om medicinernas biverkningar eller hur beroendeframkallande de är.
– Nivåerna av smärtlindring var dödliga i sig. Hon blev förvirrad och sov aldrig, säger Mikael.
Han började läsa på om överdosering och symtomen stämde precis. Hennes sömnsvårigheter orsakades av medicinerna. Hela tiden befann hon sig i ett halvvaket tillstånd. Läkaren ordinerade sömnmedel. På två veckor trappades sömnmedicinen Flunetracepam upp till maxdosen två milligram utan att det hade någon effekt på Jennies sömnlöshet. Ytterligare en biverkan som Jennie drabbades av var urinretention. Det vill säga svårighet att kissa och tömma blåsan. En vanlig biverkan av för höga doser morfinpreparat. Något som resulterade i smärta som läkaren försökte lindra med ännu mer smärtlindring.
– Jag gav henne överdoser utan att veta om det. Vi testade att trappa ner Oxynorm-dosen och Jennie sov första natten på flera veckor, säger han.
Vid det här laget hade Jennie utvecklat ett beroende av opiater. Hon blev inlagd på sjukhuset den 7 april. Den 11 april fick hon en morfinöverdos och fick svårt att andas. Mikael spelade in henne där hon låg i sin säng och han var livrädd för att hon skulle dö i en andningsdepression.
– Vårdpersonalen förnekade konsekvent att det skulle handla om överdosering. Jag upplevde att jag sågs som jobbig av personalen, säger han
De bytte läkare. En sjuksköterska hade ett enskilt samtal med Mikael och sa att Jennie troligtvis aldrig skulle lämna sjukhuset. Han sa till sjuksköterskan att de måste motivera Jennie att äta och röra på sig om hon inte ville dö väldigt snart. Det blev en vändning och Jennie kunde skrivas ut från sjukhuset den 27 april.
Hon drabbades återkommande av infektioner. Den 13 maj hamnade hon i koma. Det skedde sedan hon fått den antipsykotiska medicinen Haldol i kombination med morfin. Haldol gavs henne efter att hon börjat hallucinera. Hennes läkare sa att hon aldrig skulle vakna igen och familjen vakade över henne. Men Jennie kom till medvetande och blev förvånad över att se familj och vänner runt sängen.
När hon kom in till sjukhuset den 10 maj avslutades medicineringen med de lugnande bensodiazepinerna. När Jennie vaknade den 13 maj började hon prata om saker som hänt i februari som i förra veckan. Mikael insåg att hon hade en nästan tre månader lång minneslucka.
Jennie hade en önskan om att dö hemma. Det fixades en sjukhussäng i hemmet. Under den här tiden behövde hon ingen smärtlindring. Jennie blev bättre och kunde till och med gå promenader på ett par kilometer.
Men förstoppningen fick de ingen bukt med och Jennies mage blev stor som en sprickfärdig ballong. Jennie blev i övrigt allt magrare och led av undernäring.
Infektionerna fortsatte och Jennie blev sämre igen. Mikael hade tidigare hämtat ut alla mediciner som stod på Jennies medicinlista från apoteket. Den var 18 sidor lång. Några av medicinerna stod hon inte på längre men han bestämde sig ändå för att hämta ut alltihop på en gång.
– Jag fick köra bilen till varuintaget på baksidan och fälla ner baksätena i bilen för att få plats med allt, säger han.
Eftersom Jennie för länge sedan hade nått upp till högkostnadsskyddet behövde han inte betala något för alla medicinerna. Skulle han ha fått för sig att sälja dem på gatan hade värdet varit hundratusentals kronor. Mikael är starkt kritisk mot att mediciner ligger kvar på medicinlistan så lång tid efter att den inte är aktuell längre.
– Mediciner som inte längre används borde lämnas tillbaka men här upplever jag att det inte finns någon koll.
Mikael hade önskat att det funnits någon nödstoppknapp, en ”second opinion" som han kunde använda när han ansåg att Jennies vård var helt felaktig.
- Men hon nekades detta hela tiden.
