Falkenberg: Lika bra att säga som det är: den första delen av Kattegattleden genom Falkenbergs kommun är inte en ”nära havet-upplevelse”, snarare något annat.
Den som väntar sig en lugn och fridfull cykeltur bör inte göra som HN:s cyklande reporter och starta cykelturen vid den södra kommungränsen. De fyra första kilometrarna av Kattegattleden genom Falkenbergs kommun går på den relativt hårt trafikerade väg 610.
Den kommer in i Falkenbergs kommun vid Skipås, den nordligaste utposten i Halmstad kommun. Mjölkbilar, långtradare och personbilar i hög hastighet drar förbi, tätt in på den som cyklar. Någon cykelbana finns inte, cyklister får samsas med bilister, en läskig känsla när cykeln svajar till i luftdraget efter en långtradare med släp.
Efter fyra kilometer svänger den nya nationella cykelvägen ner mot Ugglarp. Genast blir det lugnare när turen går genom ett lugnt villaområde. Därefter ansluter leden till en cykelväg som går parallellt med vägen till Ugglarps camping. Den slingrar sig behagligt nedför. Snart öppnar sig vyn mot havet och dagar när det blåser aldrig så lite kan man få medvind, alternativt få ta i lite extra här.
Så fortsätter turen mot Långasand på backiga småvägar. I Långasand är det platt mark i sommarstugeområdet, men snart väntar utmaningen, en fyra kilometer lång svag uppförsbacke, utan markerad cykelbana, innan man svänger ut på vägen mot Boberg.
Den som cyklat, promenerat, sprungit eller åkt bil förbi Grimsholmen vet hur vackert landskapet är där. Det gör inget att vägen även här är lite backig och att den är smal och vindlande och på sommaren ganska hårt trafikerad, här är det enkelt att cykla, den vackra och lugna omgivningen ger energi, även om det både regnar och blåser. Förbi Ringsegård är Kattegattleden åtskild från bilvägen. Leden passerar utanför Hansagårds camping och svänger av ner mot Skrea strand. Vid Strandbaden är det dags att ta cykelvägen upp mot Hertingskrysset och vidare in till stan. Varning för cykelvägar som är guppiga och gropiga av grenskott och annat som gör att innehållet i cykelkorgen riskerar att hoppa ut. Varningen gäller faktiskt cykelvägarna ända fram till Tullbron.
Varberg: Det är platt och det går fort, speciellt om man har medvind. Lägg till ett par kisande ögon till följd av ösregn så är det lätt att missa skyltarna i farten - och cykla fel...
Det borde inte vara så svårt att följa de roströda skyltarna märkta med Kattegattleden och jag vet inte om jag ska skylla min virrighet på ovanstående faktorer eller på att skyltarna inte är tillräckligt många och tydliga.
Cykelturen börjar i alla fall bra när jag tar över stafettpinnen vid kommungränsen, strax söder om Björkäng. Regnet har inga planer på att avta men jag har vinden i ryggen, är vid gott mod och det känns nästan som att pedalerna går av sig själva.
Den första biten går på gamla E 6 och det gäller att hålla sig på rätt sida om den streckade linjen. Jag kör förbi Björkäng och Galtabäck i bara farten, och passerar gamla Gamla Köpstad där jag borde ha svängt vänster. Lyckligt ovetande om min miss fortsätter jag förbi Träslövsläge och strax innan Södra Näs dyker de roströda skyltarna upp igen.
Vid Coop-rondellen är det meningen att jag ska svänga vänster men regnet piskar mig i ansiktet och jag fortsätter rakt fram med kisande ögon. Förvisso på en cykelbana, men inte på Kattegattleden. Efter att passerat Sörse inser jag mitt misstag, tar första bästa gata till vänster och kommer sedan ut på Apelviksleden och ner till Apelviken där leden går.
Cyklar förbi Kurorten och Kåsa och fantiserar om gassande sol, 28 grader, solvarma klippor och salta bad när jag trampar längs med strandpromenaden förbi Ankaret och nakenbaden. Fortsätter förbi Simstadion och på östra sidan om Fästningen. Efter Societetsparken och parkeringen vid Hamnpaviljongen följer jag skyltarna in på Östra Hamnvägen, kanske den minst natursköna sträckan på leden.
När jag har kommit ut på Getterön följer jag skyltarna förbi Naturum och vidare mot Lindhov. Ibland susar ett tåg förbi på järnvägen som till en början går alldeles intill cykelbanan, men annars hörs inte så mycket mer än cykelhjulen mot den regnblöta asfalten.
Cykelleden fortsätter förbi Gamla Varberg och genom Tångaberg, där den återigen går ihop med bilvägen.
Målet var att cykla hela vägen till norra kommungränsen, det vill säga fortsätta förbi Årnäshalvön, runda Väröhalvön och cykla ända till Stråvalla. Och även om benen hade orkat är jag frusen och blöt och bestämmer mig för att avsluta. Så i Kärradal meddelar jag fotografen (som kör bil) att jag följer med tillbaka till Varberg.
Kanske tar jag revansch en dag - när solen skiner.
