Från världens alla hav till färjorna på Vättern

Christian Skantze har sjömansblod i sina ådror och har seglat på världshaven. Numera nöjer han sig med att köra färja på Vättern.

ANNONS
|

Han är född och uppvuxen i Falkenbergs kommun och har alltid återvänt dit. Pappa Göran var också på sjön, först som styrman och senare som kapten men det var lite andra förutsättningar på den tiden.

– Min far kunde vara borta hiskeligt länge fram till cirka 1970 då arbetstiderna blev bättre. Tidigare på 60-talet fick man segla minst ett år för att få en fri hemresa och pappa kunde vara borta ännu längre ibland, nån gång var min mor med också.

Fick följa med

– Senare fick vi barn följa med ner på kontinenten och möta upp pappa nån gång per år. Mamma packade in oss i bilen och tog oss via Amsterdam eller Immingham till den hamn där båten låg och där lyftes vår bil ombord och vi fick vara med i några dagar mellan olika hamnar. Det var en ganska spännande uppväxt, berättar Christian.

ANNONS

– Det låg alltid en lapp vid telefonen med det man skulle fråga pappa om när han ringde, kanske en gång i månaden eftersom det ju var dyrt att ringa då.

Mönstrade på

Christian var tjugo år, färdig med gymnasiet och lumpen när han själv mönstrade på som jungman första gången på en ro-ro-båt som gick på Nordsjön och till Väst Afrika.

– Det var svårt att få in foten på arbetsmarknaden till sjöss då och det är ännu svårare i dag. Men jag hade tur och förmånen att få göra det. Att komma hemifrån var en väldigt bra skola på många sätt.

Efter att ha varit på olika båtar som jungman mönstrade han på som matros på en tankbåt som gick mellan Nigeria och USA. Efter den törnen på nästan sju månader ombord, reste han runt i tre månader i USA med några kompisar och fortsatte sedan arbeta på olika typer av båtar.

Kaptensexamen

Christian trivdes och bestämde sig för att plugga till fartygsbefäl i Kalmar. Gick ut styrmanslinjen 1990 och tog kaptensexamen året efter. Sedan har det blivit många turer till hamnar runt hela världen, det har varit anlöp ibland annat Nord-, Syd- och Centralamerika, Medelhavet, kontinenthamnar, västra och södra Afrika, han har rundat Kap Horn och gått genom Magellan sund men också resor till Japan och genom Söderhavet till Nya Zeeland mestadels på kylbåtar. Vanligtvis var han ute i tre-fyra månader och sedan hemma lika länge.

ANNONS

Romantiserad bild

– Det finns en romantiserad bild av hur livet till sjöss var på 60-talet. Men den ”is no more”, säger Christian med ett skratt.

– Man jobbar mer när fartygen ligger i hamn än ute på sjön och det finns väldigt lite tid att komma i land. Visst kan man göra det ibland och med kylbåtarna låg man ofta långt in i hamn, men med tankbåtar var det kanske två timmars bilresa och ett helt företag att ta sig in till stan och åter ombord.

Gick iland

Efter femton år på världshaven gick Christian i land 1999, men fortsatte att ta jobb med anknytning till sjön. Bland annat ett inspektörsjobb som innebar att resa runt och kontrollera att båtar och att deras fruktlaster sköttes väl.

– Jag kikade på kylbåtar och skulle se till att ”bananerna åkte första klass”. Företrädesvis i Europa men även i USA och Centralamerika.

När den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers gick i konkurs 2008 orsakade det en global finanskris som även drabbade bolaget Christian jobbade för och han blev arbetslös.

– Jag fick väldigt stor hjälp av arbetsförmedlingen AF SJÖ samt av Trygghetsrådet i Halmstad som var fantastiska.

Färjor

Han började köra Djurgårdsfärja i Stockholm och vikariera på vägfärjor i Roslagen innan han hamnade på Visingsöfärjan. Där blev det fast tjänst för ett och ett halvt år sedan.

ANNONS

Det bor cirka 800 personer på Visingsö och en strid ström av pendlare åker från och till ön. På sommaren tillkommer massor av turister.

Jobbet är indelat så att man arbetar i en vecka och sedan är ledig en vecka. De tjugotvå milen mellan Falkenberg och Gränna kör Christian på två och en halvtimma. Under arbetsveckan kan de långväga anställda koppla av i en vaktstuga mellan arbetspassen, huset var tidigare en lanthandel på ön.

Sträckan mellan Visingsö och Gränna är sex kilometer och avverkas på 25 minuter. Färjan utgår från ön och går ungefär en gång i timman på dag- och kvällstid. Ett drygt trettiotal personer arbetar på färjorna i tre olika skift.

Ombytliga vatten

Några större äventyrligheter har han inte upplevt på Vättern, men hävdar att det är det mest ombytliga vatten han seglat på.

– Där är väldigt konstiga väderfenomen ibland. Det kan blåsa tjugo sekundmeter ostlig vind i Gränna när man kör därifrån och vara helt vindstilla när man kommer till Visingsö. Sedan när man kommer tillbaka till Gränna blåser det fortfarande en kraftig vind nerför berget där. Men den orkar liksom inte över sjön. Jag har aldrig varit med om något liknande.

Ibland längtar han ut på de stora vidderna och de långa sjöresorna igen.

ANNONS

– Men man minns bara det som var bra. Jag räknar med att stanna på Vättern.

Christian Skantze

Ålder: 52 år.

Yrke: Sjökapten.

Familj: Sambo.

Bor: Bostadsrätt i Falkenberg, men är uppvuxen i Gällared.

Gör: Kör färjorna Braheborg och Ebba Brahe mellan Visingsö och Gränna (vid behov även den mindre färjan Christina Brahe).

Intressen: Natur, familj, dans, vänner och att meka och köra med min gamla Buick.

ANNONS