Som HN berättade i mitten av augusti i år så fick ett lamm i Simlångsdalen sätta livet till vid ett rovdjursangrepp. Först var det lite oklart vad det var för djur som släpat iväg det 25 kilo tunga lammet och sedan satt i sig cirka 10 kilo av köttet. Var det varg eller björn som vågat sig så nära inpå centrala Breareds samhälle för att stilla sin hunger? Resterna av lammet låg i en hage mittemot kyrkan.
– Nu lutar jag åt att det var björn, säger länsstyrelsens rovdjursspårare Bengt Kristiansson. Hela byteshanteringen tyder på det.
Och nu finns det nya uppgifter som stärker björnteorin.
– För bara någon vecka sedan kunde jag själv bevittna säker färsk björnspillning i Simlångsdalen, säger han. Det var inte särskilt långt från den plats där lammet revs i augusti. Avståndet kan bara vara någon eller några kilometer.
Men det räcker inte med denna observation. Bengt Kristiansson avslöjar nu också att han sett andra tecken. Bara tio dagar före lammrivningen i Breared fanns det indikationer på björn i trakten av Torup.
– Förvisso var det bara en enstaka spårstämpel. Men i en vägkant kunde jag tydligt urskilja den stora baklabben av en björn. Och ett samband mellan denna spårstämpel och rivningen i Breared är inte alls orimlig. För ett stort rovdjur är det här inga avstånd alls, säger han. Det handlar sannolikt om en björnhanne, tre eller fyra år gammal, som strövar omkring i trakten. Området den rör sig i kan dock vara stort, säkert passerar den Kronobergsgränsen också då och då.
Enligt rovdjursexpertisen är det inte så ovanligt att björnar vandrar ner till södra Sverige och finner sig väl tillrätta, ett tag i alla fall. Det handlar uteslutande om hanar som söker en partner. Och det kan ofta gå några år innan de fattar att det inte finns någon hona att erövra här nere. Då vänder de nosen norrut och lufsar vidare.
– Björnen har inga problem att hitta föda i våra skogar. Här finns massor av vegetarisk föda, inte minst blåbär. Björnen äter gärna myror också, säger Bengt.
Men i födovalet finns förstås också kött. Och även om björnen får sitt behov tillgodosett i det vilda så får man räkna med att tamdjur kan komma i vägen för Nalle, och då är kampen på förhand avgjord. Lammet som dödades i augusti hade flera kraftiga bett över manken och nacken.
Det hade inte chans mot rovdjuret.
Ett tidigare exempel på björn i Sydsverige var Granfjällsbjörnen, ”Granis”, som rev tamdjur i Småland år 2000.
År 2005, efter Gudrun, fanns det också tecken på att björn rörde sig i vårt område.
Ibland är det bara svaga aningar och ibland mera handfasta bevis som ligger bakom teorin att björnen finns i det inre av Halland. Ett gott hjälpmedel för rovdjursspårarna är när allmänheten berättar om sina observationer.
I måndags startade älgjakten i Halland och övriga Sydsverige och med mer liv och rörelse i skogen är det inte uteslutet att björnen börjar flytta på sig. Om sedan älgjägarna lämnar kvar inälvorna efter fällda älgar i skogen är det förstås rena kalaset för en björn, liksom för rävar, korpar och andra asätare.
De flesta erfarenheterna säger att björnen hellre flyr än möter en människa, men man kan ju aldrig veta.
– Jag tror nog att en hel del människor sett björn i våra trakter på senare tid, men avstår från att berätta. Kanske är de rädda för att bli idiotförklarade, säger Bengt Kristiansson. Men den risken behöver ingen känna som tar kontakt med länsstyrelsens rovdjursinventerare i dag.
Om nu rovdjursspårarna tror att finns björn i de halländska skogarna så är det betydligt svalare kring vargobservationerna i länet. Någon rapport har kommit in om varg i norra Halland och någon i gränstrakterna kring Marks kommun i Västra Götaland. Men inte alls i den omfattning som gällde förra året, då forskarna till och med ansåg det troligt med en vargföryngring i det så kallade Örbyreviret. Då revs också boskap i Horredstrakten.
Men så plötsligt blev det helt tyst. Vad som hände med den vargfamiljen är fortfarande höljt i dunkel.
