Olofsbo camping - så började det!

Turerna kring Olofsbo camping har varit många på senare tid. Allt började på ett lantbruk för drygt 60 år sedan.

ANNONS
|

Turerna kring Olofsbo camping har varit många på senare år. Erland Andersson har följt händelseutvecklingen från sitt hem i Trollhättan. Han har ett alldeles speciellt band till campingplatsen. Det var Erland Anderssons far, Niklas Andersson, som startade den för drygt 60 år sedan.

En dag damp ett brev ner på redaktionen från Erland Andersson. Han hade skrivit ner sina tidigaste minnen från Olofsbo camping. Han hade även sparat bilder från de första åren. I dag får HN:s läsare följa med på en campingutflykt i nostalgins spår.

År 1955 startade min far Olofsbo camping. Anläggningen var mycket enkel. Delar av hönshuset byggdes om till torrtoa och en kran med kallvatten monterades på ladugårdsväggen.

ANNONS

Den första sommaren tog jag som 15-åring upp tältavgiften på två kronor. Första året var samtliga gäster tältande, inte en enda husvagn.

Olofsbo började så sakta växa som badort och campingen utvidgades. Snart omgavs den lilla bondgården med sina kor, grisar och höns av campinggäster. Bondgårdens djur försvann efter hand eftersom myndigheterna ansåg att det var olämpligt att blanda camping och jordbruk.

Olofsbo camping blev nu en renodlad turist-camping. Den lokala Konsum-föreningen byggde ett mindre snabbköp på campingen som även boende i närliggande stugområden anlitade. Kommunen drog vatten och avlopp i Olofsbo och campingen anslöts år 1976.

Min far överlät samma år campingen till sina fem barn med familjer. Nya servicebyggnader byggdes och campingens yta fördubblades till 520 campingplatser plus cirka 60 reservplatser. Från början var alla platser 100 kvadratmeter stora. Tillverkarna av husvagnar erbjöd undan för undan att större husvagnsmodeller. Kraven från husvagnsägarna kom ganska omgående ” Vi vill ha större tomter! Husvagn plus förtält och bil tar stor plats.” Även ur brandsynpunkt var det bra med större platser. En del av platserna anpassades efter de nya brandskyddskraven. Husvagnarna blev tyvärr så stora att de var svåra att flytta vilket blev ett problem för oss campingägare.

Husvagnsägarna hade utvecklats till två stora grupper:

ANNONS
  1. De som turnerar runt i Sverige och utomlands.
  2. De som efter några år tröttnat på resandet och vill bli kvar på en plats hela sommaren.

Olofsbo camping hade från 1980-talet och framåt cirka 250 fasta campingfamiljer varje år.

Vi var stolta över att så många valde att tillbringa sin fritid på vår camping. Varje turist i Falkenberg är en inkomst för kommunen, bland annat genom handel och service. Olofsbo camping hade cirka 2000 personer när det var fullbelagt, cirka 1000 personer vid vanliga sommardagar.

Campingens många gäster passerade genom stugområdet på sin väg till stranden. Några klagomål från stugägarna förekom aldrig, vilket vi var stolta över.

Vi, ägarna 1976-1999, hade inte campingen som vår huvudinkomst, endast en av delägarna var heltidsanställd. Vi andra arbetade inom industri, handel, restaurang och jordbruk. På fritiden arbetade vi på campingen. Vår utbildning var kanske inte så bra. Majoriteten av oss delägare hade endast sjuårig folkskola, men företaget överlevde i drygt 55 år. År 1999 tog vår syster Inez och hennes man över campingen och drev den fram till 2011 när företaget Bocamp tog över och byggde cirka 60 stugor på området.”

ANNONS