Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Image - 1
Stortorget i en magnifik vision. Med höga bostadshus i den bakre änden mot Falkhallen och med bland annat kulturhus, bibliotek och en påtaglig grönska på ett upplyft däck som döljer parkeringen därunder. Teckning: Rolf Ahlberg

Han har en vision om Stortorget

I vår serie om stadsmiljön släpper vi loss en skissad vision, arkitekten Rolf Ahlbergs påminnelse om att även en småstad bör våga. Och just Stortorget uppfattas av många som en besvikelse, bilarna dominerar fortfarande efter ombyggnaden.

– Jag är övertygad om att arkitektur och trädgårdskonst påverkar vår miljö och våra sinnen mer än vad vi är medvetna om. Därför borde stadsbyggnadsfrågorna få en större roll i den allmänna debatten, säger arkitekt Rolf Ahlberg i Falkenberg.

Han tycker att det nya Stortorget är grått och ointressant. Och han anser att bebyggelsen vid gamla Möllevägsskolan mest liknar ”gigantiska gravstenar mot en regntung himmel”.

– Det finns leende och ledsna städer, säger Rolf Ahlberg med hänvisning till arkitekturens inflytande.

Just Mölleområdet, menar han, är intressant att studera eftersom där har småstaden plötsligt ”bytt skala”. Mitt i staden reser sig de höga husen i en förtätad miljö på den före detta skolgården, och just i ett sådant läge borde arkitekturen bli mer övertänkt, ett samspel som gör att staden förblir leende och inte ett monument i grått.

Han försvarar sitt inlägg med John F Kennedys ord: ”det brådskande hindrar ofta det angelägna”. Och det gäller i hög grad byggnadsverksamheten. Det angelägna i dag – vilket man blir mer och mer medveten om – är att leta lösningar med ekologisk inriktning. Men det är svårt i Sverige. En expressionistisk experimenterande arkitektur möts med stor skepsis och inte sällan med likgiltighet.

Enligt Rolf Ahlberg har stadsbyggnadsfrågorna en alldeles för liten plats i debatten. Han tycker att ekonomismen slukat frågan, att visionerna och humanismen uteblir när de ekonomiska och kommersiella kalkylerna dominerar. För några år sedan gjorde han för HN:s räkning flera visionära skisser om vad den gamla järnvägsbron över Ätran kunde användas till – men vi vet hur det har förblivit: några kvarvarande betongfundament i Ätran, som kanske, kanske inte, ska bilda grund till en gång- och cykelbro i framtiden.

Ahlberg har bland annat varit stadsarkitekt i Huskvarna och flyttade tillsammans med hustrun Ulrika till Falkenberg på 1980-talet. Här arbetade han en kort tid som bygglovsarkitekt på Falkenbergs kommun och gav senare ut boken ”Falkenbergspromenader”, där han i både ord och bild beskrev Falkenbergsmiljöer. Han har genom åren utfört en rad arkitektuppdrag, bland annat ritat Kyrkans hus i Falkenberg och den moderna bostadsbyggnad som ligger bredvid Hwitan och vetter mot Ätran samt det senaste, ett bostadshus i Gamla stan.

Han saknar en debatt om stadsbyggnadsfrågor. Därför har han här ritat ett avancerat förslag till ett nytt Stortorget, en vision som kanske får en och annan att trilla av stolen: går det att vara så avancerad i en småstad?

– Kanske önsketänkande, men ändå. Se det som ett debattinlägg! säger Rolf Ahlberg.

Förslagets bärande idéer är:

• en grön stadsmitt;

• ett lätt igenkännligt centrum som landmärke i landskapet, liknande gamla städers torg och katedraler;

• platser för möten, kaféer och publika framträdanden (vid gradängerna) med mera.

Han låter ett par höga bostadshus bilda bakgrund, tio våningar höga, för att lösa centrums bostadsbrist. De placeras ungefär där den nedlagda macken ligger vid Holgersgatan. Sedan har han lyft en del av Stortorget i ett däck ovan mark, så att bilarna kan slussas in i en parkering därunder.

– Då får man undan bilarna, en verklig miljöinsats.

Torget blir en grönskande terrass, en kulturpark med kulturhus och bibliotek, lekplatser, kanske också hantverksbodar för utställning och försäljning. Stortorget tar sedan klivet ner på markplanet, vid änden mot Rörbecksplatsen, genom gradänger (trappsteg) som bär ner mot en vattendamm som också kan bli skridskobana. Kommunens parkavdelning ska också sätta färg och växtlighet till detta terrassliknande torg.

– En vanlig replik skulle bli: ”Vi träffas på centrumterrassen!”, säger Rolf Ahlberg som vill göra torget till en inbjudande samlingspunkt.

Naturligtvis är det lätt att avfärda hans vision som en storstadsdröm i en småstad, som en alltför storvulen idé. Men Rolf Ahlberg menar att den svenska arkitekturen är alltför ängslig, det är som att man inte vågar ta ut svängarna.

När Ahlberg ska ge framåtsyftande goda exempel så kan han ändå inte låta bli att nämna storstädernas storstad, New York, som under senare år utvecklats till en mer grönskande stad. High Line, högbanan, har där blivit ett nytänkande exempel. Detta järnvägsspår på Manhattans västra sida lades ner 1980 och stod och skräpade i många år, innan man gjorde om den till en lång, smal, grönskande park. Där kan New York-borna tillsammans med ständigt ökande turistskaror stiga upp från den larmande staden och hamna i en vederkvickande park. Och så skulle det även kunna bli i vår lilla stad.

– Humlan kan flyga, säger Rolf Ahlberg som en påminnelse om att ingenting ska avfärdas som omöjligt och att även en småstad borde hålla sig med större ambitioner vad gäller grönska och byggnader än dem som nu visas upp i det ombyggda Stortorget.

Image - 2
Image - 3
Image - 4
MEST LÄST