Flydde till Filippinerna – hamnade i kriget

En svensk familj flydde Sverige på grund av oron över utvecklingen i Europa. Med sista planet innan Tysklands attack mot Danmark och Norge kom familjen iväg till Filippinerna. Men det blev inte som de hade tänkt sig.

ANNONS
|

– De var inte där länge innan de kom ur askan i elden. Filippinerna anfölls av Japan efter slaget vid Pearl Harbor. Under japanska ockupationen var familjen strandsatt på Filippinerna i fem år, berättar dokumentärfilmare Jan-Olof Nilsson, vars nya film En enkel till Manilla just haft premiär på ett fullsatt Storan i Falkenberg.

Filmen handlar om hur den då fyraåriga flickan Siv överlever i ett ockuperat land. Trots hennes ringa ålder är hennes minnesbilder av tiden glasklara, berättar Jan-Olof. Pappan hade redan innan avresan fixat jobb på svenska tändsticksfabriken som låg i det nya hemlandet. Det blir en äventyrlig resa innan familjen kommer fram och pappan börjar arbeta.

ANNONS

– Det är fruktansvärda strider som de ska möta. Siv upplever saker som inget barn ska behöva uppleva. Människor som spränger sig till döds framför henne och avrättningar. Det är ett unikt svenskt livsöde.

Ur nytt perspektiv

Filmen handlar om hur den lilla flickan bearbetar detta och hennes upplevelse av tiden i Manilla. Bild- och filmmaterial kommer både från nutid och dåtid och Jan-Olof har filmat många intervjuer där Siv har berättat om tiden i sitt andra hemland. Filmen handlar om det civila livet under kriget, hur man överlevde och sökte skydd när amerikanarna bombade Manilla för att återta det.

– Det blev mycket starkt och jag fick mycket positiv respons. Siv var med på filmpremiären på Storan och det tror jag publiken uppskattade. Jag tror att de uppskattade att hon var filmad i dag och dessutom satt i publiken.

Vill berätta om människan

Jan-Olof beskriver att han är trött på dokumentärer som fokuserar på stora slag. Han är trött på att höra generalers och andra militära röster berätta om händelserna. Istället vill han fokusera på den vanliga människans röst. När han träffar människor som Siv lägger han lång tid på att bygga upp ett förtroende och låta personen berätta vad den har varit med om i sin egen takt. Siv har han jobbat med i tio år.

ANNONS

– Jag är författare egentligen så jag brukar åka runt och föreläsa en hel del. Jag träffade henne under ett sådant tillfälle. Jag frågar alltid i slutet om det är någon som har något att berätta. Det är alltid någon som säger att “det här är väl inte något att berätta”. Hon var en av dem.

Under den långa process som Siv och Jan-Olof precis jobbat sig igenom kommer det fram mer och mer bitar av historien. Han berättar att det tar tid för människor att berätta, särskilt när det gäller krigsupplevelser. Eftersom han har spenderat så mycket tid med sina intervjupersoner har de också blivit som en del av livet.

Personliga vänner

– Många av människorna som jag lärt känna under åren blir personliga vänner. De amerikanska flygare jag skildrade i förra filmen har jag känt i över 20 år. Vi har rest runt i USA, vi har bott hos varandra och så vidare. Siv är också en sådan som blivit en personlig vän.

Jan-Olof jobbar i team när han arbetar med sina dokumentärer. Han och Rune Bertilsson har filmat och i teamet har han även haft Anette Olander, Nicole Olander, Tim Olander och Ellen Drotty. Dessutom har han alltid ett nära samarbete med studiomannen Lars Hillerström.

ANNONS

– Lars Hillerström har varit ovärderlig i det här. Han är fantastiskt duktig. Han har ett enormt kunnande att förverkliga rent tekniskt ens visioner. Men jag är så nöjd med alla som har varit med och arbetat med den här filmen, säger Jan-Olof.

När filmen visas igen är inte bestämt. Eftersom den precis är klar finns det inga sådana besked i nuläget. Hans förra film, Lucky strike, handlar också om andra världskriget och visades på SVT och på bio i USA och har setts av cirka en halv miljon människor.

Artikeln har tidigare publicerats i Falkenbergs-Posten.

ANNONS