De arton strejkade för kamratens rätt

Det oroliga året 1917 var strejkerna flera i Falkenberg, men ofta korta och med en kompromiss som resultat.

ANNONS
|

Kanske ska det ses som exempel på den svenska kompromissviljan, att stenhuggarna vid Knölaberget och torvbrytarna vid Lis snart återgick i arbete efter att deras korta strejker sommaren 1917 i alla fall gett dem något i lönehöjning. Dock inte så mycket som de krävt.

Strejken bland arbetarna i Falkenbergs elektriska valskvarn var dock av annan sort, ett exempel på en solidaritet med en arbetskamrat som ansågs orättvist behandlad.

Den anställde förnekade ju att han slumrat till när han nattetid var satt att övervaka malningen. Men arbetsgivaren var av uppfattningen att han verkligen sov under sitt arbetspass på pingstnatten och hade därför avskedat honom med omedelbar verkan. Enligt avtalets bestämmelse var en sådan drastisk åtgärd tillåten ”vid grövre förseelser såsom oärlighet, onykterhet i arbetet eller införande eller förtärande av rusdrycker å arbetsplatsen, att sova eller på annat sätt visa grov vårdslöshet och liknöjdhet under arbetstiden”.

ANNONS

Men hans arbetskamrater menade att inget bevis fanns; han hade enbart satt sig för att vila när kvarnmästaren kom in i hans arbetslokal.

Han återanställdesvisserligen efter en del förhandlingar, men onsdagen den 20 juni 1917 utbröt ändå strejk. Arbetarna var alltjämt oense med arbetsgivaren, eftersom de också krävde att personen ifråga skulle få ut lön för den månad då han varit orättfärdigt avskedad. Och efter att kvarnarbetarnas förtroendeman Carl Ståhl kommit tomhänt från den förhandlingen la de 18 arbetarna i valskvarnen omedelbart ner arbetet. Strejk! Detta i en påfrestande tid, då kvarnbolaget dessutom skurit ner på personalen av ekonomiska skäl.

Två dagar senare gick de tillbaka till arbete efter en typisk kompromiss: Den anställde fick lön för två veckor av den månad han var avskedad. Dessutom fick de strejkande igenom kravet att de skulle få betalt för strejkdagarna. Och slutligen, inte minst viktigt, fick de gehör för sitt krav på att en ”arbetsvillig” omedelbart skulle avskedas.

Så var uttrycket i tidningsrapporten: ”arbetsvillig”. Helt enkelt en person som med annan terminologi var strejkbrytare, som hade låtit sig anställas medan valskvarnsarbetarna strejkade.

Den gamla valskvarnen, ja. Falkenberg har i dag knappast någon annan lika imponerande gammal industribyggnad, dock lite skymd och kringbyggd av Lantmännens övriga byggnader. Denna elektriska valskvarn byggdes i början av 1900-talet, nära kajen vid Ätrans utlopp, och tjänar i dag som ett lager för en del spannmål.

ANNONS

Detta är den fjärde delen i serien om Falkenberg för hundra år sedan. Den första handlade om tuberkulos, den andra om cirkus på besök, den tredje om redaktören som gick till angrepp.

CITAT: Om strejken

”Då arbetet återupptogs anträffades en arbetsvillig, som tagit anställning å kvarnen i går morse. Som ytterligare villkor för arbetets återupptagande fordrade arbetarna att denne nyanställde omedelbart entledigades från arbete. Den arbetsvillige blev också på fläcken befriad från fortsatt arbete.”

Ur Falkenbergs-Posten 23 juni 1917

ANNONS