Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

1/3
ANNONS ▼

Dödsdömd i Danmark efter kriget, nu avliden i Vessigebro

I sextio år levde hon ett stillsamt liv i Vessigebro utanför Falkenberg. Nu är hon död, Margrethe Thomsen, Danmarks sista dödsdömda kvinna, angivaren från den tyska ockupationen.

Det är inte under det namnet som hon är ökänd i den danska historien, utan som Grethe Bartram som efter krigsslutet och befrielsen 1945 dömdes till döden som ”storstikkeren”, storangivaren. Straffet verkställdes inte, utan omvandlades till livstids fängelse. Efter tio år i fängelse i danska Horseröd frigavs hon. Diskret lämnade hon då sitt hemland, efter att ha sonat sitt brott. Hon hjälptes till ett nytt liv i Vessigebro av fängelseprästen som hade en halländsk kontakt. Och hon bytte namn från Grethe Bartram till Margrethe Thomsen.
– Här levde hon ett stillsamt liv, säger en person som kände henne väl och som berättar hur hon ”stängde av” när det förflutna fördes på tal.

I Vessigebro kom hon att dela hem med Gudrun Odhquist. De båda drev det lilla kraftverket i Lillån i Vessige efter att Gudruns far, den tidigare industriägaren Allan Odhquist, hade gått bort. Först på 1980-talet togs kraftverket sedan successivt över av annan ägare. Och efter att Gudrun Odhquist avlidit på 1990-talet blev Margrethe Thomsen ensam kvar i huset i Vessigebro.
Margrethe Thomsen gjorde sig också ett namn för en helt annan syssla, såsom en av Sveriges bästa flugbindare, med postorderförsäljning av fiskeflugor för sportfiske.

I dansk historia har dock hennes förbrytelse återkommande uppmärksammats, ofta på jakt efter hennes förklaring till dåden.
Margrethe Thomsen var född 1924, och endast 17 år gammal gifte hon sig, då gravid med den son som föddes 1941. Hennes make kom att hamna på sjukhus i drygt ett år med ett komplicerat benbrott efter en olycka och kunde inte försörja den lilla familjen. Så hon levde under svåra ekonomiska omständigheter, ett faktum som hon själv kom att ange som en förklaring till att hon agerade aningslöst när hon 1942 gick till polisen med uppgifter om vilka som låg bakom en brand i hennes hemstad Århus, vilket även ledde till att hennes bror fängslades. Det var en brand som i själva verket var ett sabotage mot en textilfirma som sydde uniformer till tyskarna. För detta angiveri fick hon 1 000 kronor i belöning. 

Senare, 1944, följde hennes alltmer djupgående angiveri, i ett nära samarbete med den tyska hemliga polisen Gestapo och underrättelsemannen Hermann Rothenberg som förmodligen hade tjusat henne. Hennes angiveri ledde till att mellan 40 och 50 danska motståndsmän fängslades av den nazistiska ockupationsmakten under andra världskriget. I åtta eller nio fall, uppgifterna varierar, slutade det med döden för de angivna. 
Margrethe Thomsen (Grethe Bartram) var uppvuxen i ett kommunistiskt hem i Århus, pappan var cykelreparatör och hon rörde sig i kommunistiska kretsar som var engagerade i motståndskampen. Det var skälet till att hon över huvud taget hade kunskap om vilka hon skulle ange. Kanske var det en aningslös längtan att skaffa sig ett bättre liv som förklarar hennes förräderi. De få gånger hon kommenterade sina gärningar uttryckte hon sin ånger.
Hon skilde sig redan under krigsåren från sin make och lämnade bort sin son och har, såvitt känt, därefter inte haft någon närmare kontakt med sonen i Danmark.

Den 12 december 1944, mot slutet av kriget, sköts hon i nacken i centrala Århus av danska kommunister som skulle likvidera henne, efter att hon avslöjats. Hon överlevde utan kvarstående skador, och kom att leva ett långt liv.
Margrethe Thomsen avled för en dryg vecka sedan, nästan 93 år gammal, efter att de senaste åren ha bott på Älvgårdens äldreboende i Vessigebro.

CITAT: Om dödsdomen

”Dödsdomen kom knappast som någon större överraskning för Grethe Bartram. Hennes försvarare hade förberett henne på att rätten förmodligen skulle följa åklagarens yrkande om att använda strafflagens strängaste straff, och hon hade uppenbarligen försonat sig med den tanken. I alla fall hade hon bett sin mor om att ta med sig en annan klänning till arresten. 'Jag kan inte ta emot en dödsdom i röd klänning', hade hon sagt.
Nu var hon i stället klädd i en närmast svart klänning med mörkblommig nederdel och med eleganta skor. Hon var blekare än tidigare under rättegången.”

Citat från Århus Stiftstidende den 29 november 1946

MEST LÄST