Stenhörnet AB äger fastigheten och företagets juridiska ombud anger som skäl för rivningsansökan att ”det aldrig kan bli ekonomi i att restaurera byggnaden”. Bakgrunden är bland annat en större vattenskada som medför att inredningen har fått rivas ut.
Kommunens bygglovsnämnd har mottagit denna ansökan om rivningslov, men det får anses som helt osannolikt att nämnden ger tillstånd för rivning. Fastighetsägaren har dock låtit meddela att man inte drar tillbaka rivningsansökan – utan begär i stället att kommunen löser in byggnaden om ett rivningstillstånd nekas.
Kulturmiljö Halland, med uppgift att skydda och utveckla de kulturhistoriska värdena, säger i sitt utlåtande att en rivning strider mot detaljplanen och skulle få skadliga konsekvenser för kulturmiljön i innerstaden.
”Byggnaden är väl synlig från Ågatan, Tullbron och Doktorspromenaden och utgör ett originellt inslag i stadsbilden. Med sin höga skorsten och säregna karaktär är den en av få byggnader som berättar om de äldre vattenkrävande hantverksverksamheterna som tidigare kantat Ätrans strand och har därför ett högt värde även som objekt”, skriver Kulturmiljö Halland som anser att en varsam restaurering ska ske.
Byggnaden uppfördes troligen 1872 för att hysa ett färgeri för textilmaterial. Den verksamheten upphörde efter några decennier, och byggnaden kom under 1900-talet att fungera som verkstad, bland annat för en däckfirma. På 1970-talet blev byggnaden antikvitetsaffär. De senaste 20 åren har byggnaden sedan gett plats för olika kafé- och restaurangrörelser - med varierad framgång och med ett dramatiskt salmonellautbrott 1999.
Nu är byggnaden alltså skadad och interiört utriven.
Ärendet kommer upp på torsdag i bygglovsnämnden, som alltså kan väntas säga nej till rivning. Men Stenhörnets juridiska ombud, advokaten Robert Ström på Landahl advokatbyrå, skriver i en inlaga att fastighetsägaren i så fall ”anser sig ha rätt att begära att kommunen löser in fastigheten med stöd av bestämmelserna om tvångsinlösen i plan- och bygglagen”.
Det här är en juridisk inte alldeles glasklar fråga. En fastighetsägare kan kräva inlösen, att kommunen tar över, när ett myndighetsbeslut försvårar eller omöjliggör användningen av fastigheten. Men lagen tar då mer sikte på nya beslut som kan överraska en fastighetsägare. I det här fallet har det knappast varit okänt för fastighetsägaren, under de cirka tio år som denna ägt byggnaden, att den är skyddad sedan årtionden tillbaka.
CITAT: Därför så värdefull
”Byggnaden är representativ för den låga förindustriella bebyggelsen i innerstaden, vilken är uttryck för riksintresse för kulturmiljövården. Med sin höga skorsten utgör den en karaktärsbyggnad i stadsmiljön.”
”Det före detta färgeriet har ett samhällshistoriskt värde då det är en av de få kvarvarande byggnader som visar på de vattenkrävande hantverk som var vanligt förekommande längs åkanten under det sena 1800-talet.”
Citat från Kulturmiljö Hallands antikvariska förundersökning.
