Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Nonchalant medicinering

    Granskning. Svenska läkare skriver ut mer och mer antipsykotiska läkemedel till barn och ungdomar. Det måste finnas andra och säkrare behandlingar.

    Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

    Ledare 24/11. Tidigare har det kommit alarmerande rapporter om att svenska läkare skriver ut mer och mer antidepressiva läkemedel till barn och ungdomar. Det har dessutom handlat om mediciner avsedda för vuxna utan vetenskapliga svar på vilka konsekvenser de kan få på barn.

    Nu tänds även varningslampor för att läkare i allt högre grad väljer att skriva ut allt mer antipsykotiska läkemedel, neuroleptika, till barn. Inom barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, syns en ökning med närmare 60 procent sedan 2009. Dessutom är det fler av de yngre barnen – fem till nio år gamla – som nu behandlas med dessa mediciner. 2009 var antalet recept 400. Nu är det istället 1400 recept per år.

    Siffran gäller för hela landet och säger inte hur det ser ut för i vår egen region. Förhoppningsvis kan situationen här vara bättre eftersom en av de kritiska rösterna till utvecklingen, Håkan Jarbin, är chefsöverläkare på BUP i Halland. Han sitter dessutom med i den expertgrupp som på Läkemedelsverkets uppdrag arbetar med att ta fram nya riktlinjer för att göra utskrivningen av antipsykotiska läkemedel mer patientsäker. Det arbetet ska vara klart till sommaren.

    Vad är då problemet? Jo, det är en oroande utveckling att ganska tunga läkemedel så snabbt ses som det enda svaret. Framför allt när det gäller barn och ungdomar gäller det att hitta hållbara lösningar som inte gör dem medicinskt beroende för hela livet. När det gäller just antipsykotiska läkemedel medföljer dessutom stora risker för allvarliga biverkningar såsom diabetes, tunnare skelett och motoriska störningar. När radioprogrammet Kaliber gjort sin granskning på området berättar de om en ung pojke som till och med varit nära döden på grund av kraftiga biverkningar.

    Det svar man önskar få när man frågar en läkare om skälet till yrkesval är en lockelse att vilja hjälpa människor och rädda deras liv. När man då istället för höra om en nonchalant ”löpande-bandet-utskrivning” av mediciner till barn kan man fråga sig om läkarutbildningen och därefter sjukhusens rekryterare borde sålla bättre i leden.

    Patienter ska känna sig trygga i vården och det gäller inte minst barn och deras föräldrar. Barn är barn, barn är inte försökskaniner för tunga mediciner.