Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

1/22

Hög och stabil nivå på revyn i Falkenberg

"Årskavalkaden" svårslagen även 2017

Med "Spexit" behåller Falkenbergsrevyn sin tätposition i landet både vad gäller innehåll och publik. Trots att låtarna är så bländande bra att flera sketcher känns för tid- och tandlösa.

Som helhet är det ändå rätt att bara skruva lite på konceptet, för att inte försämra något som redan håller toppklass.

Tekniken och ytan går knappast att putsa mer. Fredrik Dillbergs effektiva snurrscensbygge och passande bildprojektioner har nämligen redan sällskap av smink, kostymer, ljud och ljus på högsta nivå.

Det är ovant att inte se veteranen Liselotte Johansson på scen i år, men jag ser samtidigt fördelarna med att ta in den nygamla stjärnan Anna Bromee, som kan spela gitarr och piano samt göra vassa imitationer av bland annat drottning Silvia i en kul reklamparodi.

Anna funkar även bra ihop med Håkan Runevad i två av andra aktens stora nummer, som den nye regissören Mats Sandelius kunde ha kortat en aning. Han hittar annars rätt längd på sketcherna och smidiga övergångar till sångerna.

Det amerikanska presidentvalet med paret Trump (Håkan och Anna) mot makarna Clinton (Lena Peterson och Bernt Bengtsson) skildras som en verbal boxningsmatch med nya smarta texter till musik från kända musikaler.

Senare diskuteras EU-uttåget "Brexit" i form av tv-klassikern ”Grevinnan och betjänten”, som ju är svår att överträffa. Men Runevad är också bra på att spela berusad och får finländaren, dansken och tyskan som gästar Storbritanniens drottning (Bromee) att gå hem hos publiken trots upprepningarna.

Utbytet med Östersundsrevyn fortsätter och därifrån tas i år en rolig sketch och en fin sång över det hårda livet på en bondgård, känsligt framförd av Lena Petersson.

En nyhet är samarbetet med danskarna Martin Jantzen och Lasse Aagaard, vars sketch om lata ungdomar och deras curlingföräldrar är stillastående men har en dubbel slutpoäng som jag gillar.

Mer händer i den rap om världshistorien som har köpts av den ångermanländske revykungssonen Jacke Sjödin. Där ökas underhållningsvärdet av en koffert med rekvisita och att de sista 30 sekunderna prickas in med tidtagning.

Fler gamla figurer än vanligt dyker upp nu när revyn firar att det är 20 år sedan flytten från Krogsered till Falkenberg. Håkan Runevad gör Fågelskådar’n med trumpet, Gunnar från Grästorp som spaägare och fnissigt med Eva-Lotta det norska paret Grete och Terje.

Han avslutar ihop med Bengt Ivarsson, när de fulla gubbarna Arne och Lasse skojar om Miljöpartiet och Falkenbergs FF, utan att vara lika vassa som tidigare år.

Nytt är att Beppe Wackelin trummar nere på scenen med mer publikkontakt. Ofta utgör han, Bertil Schough (piano, dragspel) och Bernt Bengtsson (bas) hela kompet.

Bertil har höga krav på sig när det gäller kluriga mellanspel och kan nog finslipa tekniken på sitt fräcka, men svårspelade, pump-munspel.

Bernt får i år briljera i en låt om Swish, med snygga rim i refrängen, till melodin ”Kiss” av bortgångne Prince, framförd i Tom Jones anda.

Att musiken är Falkenbergsrevyns styrka märks hela tiden. Kupletten om Liberalernas nya logotyp, lämpligt nog till barnsången ”Snoppen & Snippan”, har många fyndiga ordvitsar och ett snyggt a cappella-arr med Eva-Lotta Bernström som kul leadsångare.

Och efter en rätt seg militärsketch förvandlas den 77 år gamla filmlåten ”Puttin’ on the ritz” på ett medryckande sätt till ”Putin han är trist”, komplett med balett.

Bäst är ”Årskavalkaden”, med elva sånger – från OS i Rio till en dansande påve. Melodierna är valda med fingertoppskänsla, när Mona Sahlin (S) skakahandvägraren Yasri Khan (MP), rattfulla Aida Hadzialic (S) och bluffkirurgen Paolo Macchiarini dissas.

Före Kommunals skandal och den ryska dopningen nämns Varberg i form av statyköparen Lasse Diding. Svårslaget även ett bra revyår.