En sådan karriär plockar poäng i många läger och leder kanske fram till en plats i den officiella komikereliten.
Publikresponsen i Halmstad tyder i alla fall på detta. Även om Rönndahl får hålla till godo med den lite mindre Figarosalen så är lokalen både åldersmixad, fullsatt och full av skratt.
Jesper Rönndahls bildbevis är ingen avancerad show med djupa funderingar, vilket komikern själv är tydlig med redan från början. Det blir ingen röd tråd, inget budskap, inget hopknytande av säcken.
De nittio minuterna består helt enkelt av en väldig massa bilder, sorterade i kategorier som Estland, Snusk och Folk jag kört om. Det är bilder från semesterresor, lustiga felskrivningar och foton av komikern själv som tonåring.
En del av bilderna i Jesper Rönndahls bildbevis är lite på gränsen, inte bara de som ligger i kategorin Lite på gränsen. Men för att kunna dra nytta även av politiskt inkorrekta, låga eller barnsliga skämt presenterar Rönndahl en speciell strömgenerator, som drivs av humorhelgonet Tage Danielssons många vändningar i sin grav.
Kvällen går fort och det är tätt mellan skratten. Rönndahl har ett sätt att på ett väluppfostrat sätt prata till publiken som om vi är lite trögtänkta och behöver en extra pedagogisk förklaring. Lite som om han vore programledare för ett barnprogram med vuxna tittare.
Men ett par gånger är det i stället komikern själv som får se sig överrumplad av åskådarnas kvickhet. Som när han efterfrågar en typisk klädaffär för herrar utan modeintresse och hoppas få svaret Dressman men möts av förslaget Ica Maxi.
Precis som utlovat går ingen hem med pannan i djupa veck efter att ha tagit del av Jesper Rönndahs bildbevis. Tvärtom. I kväll är det bara skrattmusklerna som har arbetat för full maskin.
