Det nya anslaget öppnar sig redan på första spåret ”The buffalo stance” och återvänder sedan i vågor, allra starkast i titelstycket. Det är en varm och direkt, nästan euforisk minimalism, framförd med dramatisk nerv. Tangonhar dock inte helt förbleknat – ekot av Piazolla lever kvar i ett par stycken. Oavsett form vidrör gruppendjupa känslor. Djupast tränger nog skivans bildtäta finaltrilogi, särskilt ”Puzzle, loop”, där stråkarna talar som en röst.
NTO bildades 1996 och leds av Falkenbergsfödde Per Störby, en av landets mest mångsidiga ochproduktiva kompositörer. Sextetten har utvecklats snabbt, kanske plötsligt. Någon splittrad brytpunkt speglar albumet ändå inte, snarare kreativ iver. Samspelet fungerar utmärkt. Det känns att ensemblen verkar i frihet.
