Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
1/6
ANNONS ▼

Frank Ocean – "historiskt"

HN:s Annie Turesson sammanfattar dag ett på WOW

Första wow-dagen bjöd på så himla mycket värme. Sol, fullsmockat med människor, svettig trängsel, löjligt heta artister och ännu mera sol, sol, sol.

Jag började dagen med Säkert! på scenen Höjden i ett folkhav där hälften satt ner på gräset och hälften stod upp och trängdes. Allas ögon var på henne, Annika Norlin.
Vid Pixies efterlängtade spelning, där både äldre och nya trogna fans befann sig, blev det som väntat bäst fart på publiken när klassikern ”Where is my mind” började.

I stora drag var det annars en dag i Rn´B och hiphopens anda. Marken vibrerade av adrenalin och pepp. Jag tror aldrig jag har sett så mycket folk på Way Out West under något tidigare år.

Frank Ocean avslutade dag ett av tre. Han var i mångas ögon lite av en besvikelse, det märktes på folk runt omkring. ”Segt”, sas det. Men jag älskade honom. Han vaggade ju oss, publiken, i sin famn! I jämförelse med Coachella 2012, då han hade släppt cirka två låtar och inte hade jobbat något vidare med scenkonst, har han vuxit upp nu. Jag skulle säga att han gjorde något historiskt på Way Out West i går. Han bjöd in stråkar på scen, han hade en filmkamera i ansiktet mest hela tiden som följde honom under hela konserten, han sjöng oemotståndligt fint och han visade sig vara en fullständig perfektionist.

Han avbryter låtar, mitt i, och han byter låtar i deras planerade låtlista, ”No, next one”. Han vill att det ska bli så bra det bara kan bli, inget får bli fult, och jag gillar det med honom.

Efter Frankie fick det stressas vidare till Pustervik och Stay Out West för att avsluta kvällen med Tash Sultana. Pustervik fylldes upp rätt snabbt och Tash Sultana blir omhändertagen av en imponerad och applåderande publik, hela spelningen igenom. Hennes energi smittar av sig. Under spelningen blev det bevisat: det finns inte något hon inte kan, inom musikens värld. Hon sjunger fläckfritt, lirar gitarr ofattbart snyggt, sätter ihop beats som om hon aldrig hade gjort något annat, etc etc etc!

Jag vet inte riktigt hur de två resterande dagarna ska kunna bräcka den första, SÅ bra var den. 

MEST LÄST