"Det är någonting konstigt med honom. Något vi inte förstod innan vi tog över Bratt."
Så beskrev Gustaf Bratts ena ägare, Per Eriksson, musikern Johan Örjansson när HN pratade med krögaren inför sommaren. Onsdagen 12 juli är Johan Örjansson tillbaka på Gustaf Bratts innergård, för första gången av fem den här sommaren.
Men vad hände egentligen? Varför drar Johan Örjansson fortfarande fulla hus, drygt tio år senare, fem år efter senaste skivan?
Det är många killar som har dragit fram en gitarr på en efterfest, vars musikaliska karriärer har stannar där. När killen från Överlida runt 2003 spelade Chris Isaaks "Wicked game" en sen natt fick det ett större genomslag.
I lokalen fanns Hans Schakonat – ett tungt namn i Musikfalkenberg. Han gillade vad han hörde och Johan Örjansson fick spela sina låtar – de fyra han då hade – på en konsert med Hans Schakonat, Anna-Lena Winter och Mikael Stålbom på Storan 2004(se bild i bildspelet).
Arbetet mot första skivan "Empty Road" inleddes sedan.
– Jag, Hans Schakonat, Andreas Lindh som jag hade träffat på gymnasiet och pianisten Per Willstedt åkte upp till Östra Frölunda i Svenljunga där min kompis Pelle Nyhage precis hade startat sin studio i Medborgarhuset, säger Johan Örjansson.
2007, när "Empty Road" kom ut, hade "Örjansson på Bratt" redan blivit ett känt begrepp.
– Allt började väl med Dylan-kvällarna, säger Krille Andersson som drev Gustav Bratt med John Nilsson mellan 2000 och mars 2015.
– Jag minns att jag stod i kallskänken den kvällen och undrade om någon hade satt på Dylan-låtar på skiva, men det var Johan som spelade! Det var så vi kom i kontakt med varandra, säger Krille Andersson.
Snart spelade Johan Örjansson med band varje torsdag hela sommaren.
– Det bara växte ju. Varenda meter av huset var fullt från man öppnade till man stängde, säger Krille Andersson.
– När jag släppte Orange 2010 var det ordentligt tryck. Jag minns att jag kom gående här uppe på Storgatan. När jag svängde runt hörnet, ner mot Tullbron, fick jag en chock. Det var kö ut på bron och polisen dirigerade om folk, säger Johan Örjansson.
– Det fanns också en så bra grund. Ni drog själva mycket folk inifrån. Så vi hade alltid många matgäster vilket i sig drar folk, säger Krille Andersson.
Johan Örjanssons två första album, 2007 och 2008, spelades in med Pelle Nyhage i Östra Frölunda. De följande två, 2010 och 2012, spelades in med familjen Classon på Studio Stäpelston. Sedan ville Johan Örjansson göra något annat. Han blev involverad med Rootsy-bolagenlive och fick turnera med det amerikanska bandet Israel Nash Gripka, vilket ledde till skivan "Idiot's hill" som han släppte 2014 under namnet Basko Believes och som spelades in i en studio i Texas.
– Jag breakade inte. Det kan jag inte påstå. Men jag var så tillfredsställd med den musikaliska resan jag hade gjort.
Sedan 2014 har Johan Örjansson inte släppt någon ny musik. Men 2015 var han tillbaka på Bratts innergård.
– Jag har fått distans till de gamla låtarna. I år kommer jag till och med ta upp ännu fler låtar från en allra första skivan. De är skitroliga att spela.
"Örjansson på Bratt" – vad är det för dig?
– Det är nostalgiskt. Och så jävla kul. Att få spela sitt eget material på en fullsatt nattklubb/uteservering, hur många får lova att göra det?
I sommar spelar han fyra onsdagar, med start onsdag kväll. Han spelar också Kentlåtar lördagen 29 juli. Och än har falkenbergarna inte tröttnat, verkar det som.
– Det ser jättebra ut med bokningar inför onsdagarna i sommar. Och Kentkonserten, jag tror inte jag har varit med om något liknande, säger krögaren Per Eriksson.
Vad tror du är grejen med Örjansson?
– Framförallt är han en duktig artist. Men det är helheten som lockar. Artisten, Gustaf Bratt och publiken själva, att de trivs och känner varandra.
