Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Kvinnor gör entré som serietecknare

    konst/serieteckning Kvinnor tecknar serier Lisen Adbåge, Bitte Andersson, Malin Biller, Eva Björkstrand, Karolina Bång, Erika Eklund, Sara Elgeholm, Sara Granér, Loka Kanarp, Coco Moodysson, Sofia Olsson, Liv Strömqvist, Josefin Svenske Stadsgalleriet i Halmstad t o m 9/5
    Serier är helt enkelt det optimala sättet att uttrycka sig på; ord och bild i kombination!
    Säger Karolina Bång från det feministiska serieteckningsnätverket "Dotterbolaget" , en av utställarna på Stadsgalleriet i Halmstad och en i den snabbt växande skaran av kvinnliga serietecknare i landet. En bransch som har varit, och är, manligt dominerad men där kvinnorna nu gör inmarsch på bred front. Och ska man döma av det man ser i Halmstad så gör de det med både humor och engagemang.
    Serieteckning är färskvara. Serieteckning är underground. Serieteckning är opretentiös. Den är slagkraftig och lätt att förstå. Den når ut till många. Ett medium som ger oanande möjligheter, särskilt när man använder det med både hjärta och hjärna som utställarna i Halmstad.
    Seriernas popularitet har gått upp och ner genom årtiondena. Eller kanske ska man säga århundradena, för den första svenska serien tecknades redan på 1790-talet då Johan Tobias Sergel och Carl August Ehrenswärd gjorde små bildserier.
    Mot slutet av 1800-talet växte skämtpressen fram, med klassiska signaturer som O.A. 1937 kom Musse Pigg och Disney, följda av Fantomen, Stålmannen med mera. Debatten om seriernas vara eller inte vara har mest handlat om fördumning och skräpkultur. Men serier är seglivade, de byter form och som all populärkultur är de ett uttryck för tidsandan.
    Helt riktigt alltså av Stadsgalleriet att bjuda in till denna kvinnliga seriemanifestation som visar upp 13 tecknare med Coco Moodysson som affischnamn. Tre kommer från Stockholm, en från Småland och resten, alltså hela nio stycken kommer från Malmö. Just det sistnämnda är ingen tillfällighet, för utanför Malmö ligger Kvarnby Folkhögskola som blivit ett svenskt centrum för alternativ serieteckning. Här finns en två-årig utbildning som blivit mycket populär och knoppat av sig i bland annat ovan nämnda "Dotterbolaget".
    Utställningen visar olika varianter av serieteckning. Här finns en-rutor i det större formatet, här finns längre berättelser, här finns animationer, här finns t o m tredimensinella serier i form av dockor. Man har också skapat en läshörna där man kan slå sig ner och försjunka i den stora mängden fanzines som är legio i branschen. Små enkelt hopkomma häften som är både innehållsrika och giftiga.
    De flesta av dagens kvinnliga serietecknare har feminismen på agendan. Pionjären Cecilia Torudd och hennes ensamma mamma visade vägen, det handlar om vardagsfeminism med en humoristisk udd. Tecknarna hämtar inspirationen i egna dyrköpta erfarenheter, men utan bitterhet och gnäll. Infallen är ibland hisnande, men det är å andra sidan verkligheten också.
    Sara Granérs små rådgivningshäften à la apoteket fångar den svenska beskäftigheten alldeles på pricken, här får man goda råd om allt från sinnesförvirring till apati och självmord. Och den man som vill donera sin kuk får ett alldeles eget kort att fylla i och skicka in till donationsregistret. Givetvis med ett tack för gåvan.
    Och så håller det på, en utställning att bli glad och styrkt av. Feminsimen lever än, i alla fall i de alternativa seriernas värld.