Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

160728-blackmirror-312901-a000nh
Lenora Circhlow spelar Victoria i "Black mirror".

Svart humor piggar upp i vintermörkret

Missa inte dramaserien "Black mirror".

Hur ofta stöter man på tips på bra tv-serier i högskolans obligatoriska kurslitteratur? Antagligen inte så ofta, men för ett år sedan var det just en av skolans böcker som väckte min nyfikenhet för dramaserien ”Black mirror” från 2011.

I ett av bokens kapitel beskrivs en scen ur ”Black mirror”-avsnittet ”Fifteen Million Merits”, som utspelar sig i en framtidsvärld som är helt olik vår egen, fast ändå inte. Här har träningscyklar och talangtävlingar en central roll, båda symboler för en strävan framåt och bortåt.

Men den som inte trampar tillräckligt snabbt, eller är tillräckligt intressant i tv-rutan, går ett bittert öde till mötes. Kanske inte helt främmande från vår egen tillvaro, även om miljöerna och handlingen är lite tillskruvade.

”Fifteen million merits” är en av de fristående berättelser som alla bjuder på en snygg och intelligent blandning av satir, drama och dystopi. Somliga ”Black mirror”-avsnitt utspelar sig i något som är på pricken likt vår samtid, medan andra skildrar baksidan av potentiella framtida teknikframsteg.

Vad sägs om mikroskopiska kameror i ögonen som spelar in och sparar precis allt vi gör, eller möjligheten att få tillbaka en avliden älskare i form av en naturtrogen robot? Är det något vi ska önska oss – eller akta oss för?

De första två säsongernas sammanlagt sju avsnitt gick snabbt att ta sig igenom och sedan dess har jag väntat på en fortsättning. I slutet av oktober dök äntligen hela den tredje säsongen upp på Netflix, glädjande nog med sex nya, långa avsnitt.

Det innebär lika många mysrysarkvällar så här under årets mörkaste månader. Och även om vissa av de timslånga avsnitten är så obehagliga att man nästan mår illa, så råder det ingen brist på humor hos serieskaparna.

Samtidigt som vissa av de timslånga avsnitten är så obehagliga att man nästan mår illa, så råder det ingen brist på svart humor hos serieskaparna. Strax efter att Donald Trump blivit ny president i USA kunde man läsa följande på tv-seriens twitterkonto: "This isn't an episode. This isn't marketing. This is reality."

Stilen i den nya säsongen känns igen sedan tidigare. Här finns både pastell och noir, både skratt och skräck, både videovåld och verkliga mord. I första avsnittet, ”Nosedive”, skildras vår önskan att klättra på samhällsstegen och se lyckade ut i sociala medier på ett både plågsamt och frigörande sätt.

Den pastellfärgade världen i ”Nosedive” har sin totala motsats i avsnitt två, ”Playtest”, där ett tekniskt avancerat skräckspel blir lite för verkligt för den unge man som agerar testpilot.

På så sätt är ”Black mirror” full av överraskningar. Inget avsnitt är det andra likt och slutscenerna bjuder oftare än inte på en tillspetsad överraskning. Det finns alltid något etiskt dilemma att grubbla över och diskutera kring.

Så kanske är det inte så märkligt att ”Black mirror” dyker upp i studiesammanhang och sätter lite välbehövd fart på hjärncellerna.

MEST LÄST