Slutna världari svenska stall – och Nordkorea

SVT:s relativt nya undersökande program "Dold" har haft en bra början med reportage om högskole- och körkortsfusk.

ANNONS
|

I förra veckan riktades ljuset mot ett annat svart hål i det svenska samhället: hästbanschen där unga flickor jobbar stenhårt, med minimal lön och utan riktiga försäkringar. Ett laglöst land, en vilda västern-värld.

Den utmärkta reportern Valeria Helander hade själv varit hästflicka för 15 år sedan, och kunde konstatera att väldigt lite har förändrats. I dag gäller i många fall samma usla villkor för de unga arbetarna, som ändå söker sig till stall och ridhus. Av lust och brinnande intresse.

Allra värst är det förstås när det händer olyckor. "Dold" hade träffat två drabbade som hade blivit skadade för livet, och sedan upptäckt att deras försäkringsskydd var rent bedrövligt.

ANNONS

De hade haft några tusen kronor i månadslön och i stället fått fri bostad, stallplats för egen häst, gratis hö och ridlektioner – ett katastrofalt upplägg. När de nu var oförmögna att arbeta grundades Försäkringskassans ersättning på den minimala lönen.

"Dold" konfronterade hästägarna som verkade tämligen yrvakna. "Hon var inte anställd, utan elev", sa den ena. "De är ju här för att utvecklas", sa den andra.

När en reporter ringde runt till olika arbetsgivare och sökte jobb, ville många betala henne svart. Hästägarna verkar, till stor del, leva i en egen tidsbubbla, många decennier från 2016.

De två olycksoffren lyckades efter mycket kamp få en ersättning de kunde leva på och de flesta problem som framkom i "Dold" var redan kända. Men det var ändå en skräckfilm för alla med närstående i branschen, en rysare som borde skaka om alla berörda myndigheter.

Om hästvärlden är sluten, vad ska man då tycka om Nordkorea? Det sägs rätt mycket, ofta med ett brett leende.

Det finns mycket att skratta åt när man ser landets alla förljugna lovsånger till "de stora ledarna", och det görs ständiga parodier i sketcher och på Youtube. För någon vecka sedan visades flera upp i SVT:s nya program "Friktion", och det framkom att nordkoreanernas egen pompösa propaganda är ännu vansinnigare.

ANNONS

Vi behöver förvisso skratta åt sjuka saker, men det är riskabelt att avfärda kärnvapenmakten Nordkorea som ett skämt.

Den norske konstnären Morten Traavik har valt en annan väg: han försöker få till kulturella samarbeten med det slutna landet, och förra veckans "Kobra" hade följt honom till Pyongyang.

Det blev en statskontrollerad vandring, från den gigantiska konstfabriken där propagandan produceras till skolor där små barn lärt sig hyllningar till statschefen, utantill.

Groteskt? Ja, men Morten Traavik pekade på västvärldens dubbelmoral: Vi fördömer Nordkorea men samarbetar med andra diktaturer där befolkningen förtrycks.

Själv vill han vara öppen och det ska bli spännande att se om han får till något kulturellt utbyte. Det verkar, milt sagt, gå rätt trögt.

ANNONS