Moonrörelsens bröllop skildras lite väl ytligt

ANNONS
|

Tidigare i höst kunde vi fördjupa oss i svenska sekter i SVT:s Den enda sanna vägen. I dokumentärserien mötte vi människor som fötts in i, lämnat eller gått med i olika religiösa rörelser, men även psykologer och experter som förklarade sekternas dragningskraft.

Sedd utifrån kan en sekt verka märklig och skrämmande, men i Den enda sanna vägen förmedlades en känsla av stark gemenskap, trygghet och en tro på att man valt det rätta. Den upplevelsen säger mycket om varför man väljer att gå med i en religiös rörelse som står utanför samhällets normer och inte sällan begränsar sina medlemmars liv radikalt.

ANNONS

I sista avsnittet berättade Helena om hur hon lockades in i Enighetskyrkan, även kallad Moonrörelsen efter dess ledare Sun Myung Moon.

En viktig del av rörelsen är de massbröllop där tusentals människor samlas i Sydkorea för att vigas med en främling. Strax före en sådan ceremoni lyckades Helenas familj förmå henne att slå sig fri från sekten.

Avsnittet om Moonrörelsen gjorde mig nyfiken och nu finns en brittisk dokumentär på SVT Play som handlar just om dessa massbröllop, Gift med en främling. I den får vi följa Elisa, Reamonn och Naomi genom pirrig planering fram till ett målmedvetet genomförande av det giftermål som inom rörelsen kallas Välsignelsen.

Bortsett från att de unga tu parats ihop av sina föräldrar och bara träffat varandra på en platonsk nivå ett fåtal gånger före vigseln så känns allting väldigt normalt. Det försiktiga dejtandet, valet av bröllopsklädsel och de uppsluppna samtalen med de nöjda föräldrarna – ingenting signalerar missnöje, tvång eller tvivel. I Naomis fall är det lite annorlunda: hon får sin partner utvald av självaste Moon bara tre dagar före ceremonin.

Med tanke på hur krångligt det kan vara att träffa någon man tycker om så kanske det inte är så konstigt att vissa känner en trygghet i att någon annan väljer. Som brudpar i Moonrörelsen behöver man bara följa med och anpassa sig utan ansträngning.

ANNONS

Tron att den som valts ut åt en verkligen är den rätta kan nog ge känslorna en skjuts. Att dessutom få höra från föräldrarna att man bidrar till världsfreden genom att följa den utstakade vägen lämnar inte mycket utrymme för tvekan.

Gift med en främling har lagt bort alla pekpinnar och skildrar egentligen bara ungdomarnas iver inför det stundande bröllopet. Vi ett tillfälle gör Elisa ett litet uppror genom att välja bort den traditionella brudslöjan, men annars verkar allt bara trevligt och trivsamt.

Jag saknar en djupare diskussion kring rörelsens idéer och hade gärna sett hur det gick för de unga tu när vardagen tar vid. Hur skiljer sig deras liv från det hos två som själva valt att vara tillsammans? Vad händer om kärleken inte fungerar?

Det är många frågor som lämnas obesvarade, men dokumentären är ändå värd att se för den som vill förstå Moonrörelsens medlemmar bättre.

ANNONS