Mästare, väktare, lögnare, vän är den halländske kriminologen Christoffer Carlssons femte roman och den tredje boken i serien om polisen Leo Junker.
Sin vana trogen anspelar Carlsson på en författaridol genom titelvalet och här är det nog John Le Carre’s klassiker Tinker Tailor Soldier Spy som stått som inspiration. Kanske även innehållsmässigt, med politiska skumraskaffärer och spionage.
Carlsson har alltid varit säker i sitt språk och det är lätt att känna igen hans poetiska noir-stil. Här låter han fyra olika karaktärer föra handlingen framåt.
Men trådarna är inte bara många – de är också långa: handlingen har förlagts till minst tre olika tidsepoker med över 40 år emellan.
Rörigt? Bara till en början.
Carlsson tar det varligt och leder den tålmodige läsaren in i en intressant och tragisk värld av korruption, misslyckanden och moraliskt förfall.
Väktare, mästare, lögnare, vän är ingen bok man kastar sig över och sträckläser, snarare ett pussel som kan läggas några bitar i taget när tillfälle ges.
Framförallt fångas läsaren av tillbakablickarna i den mördade polisen Charles Levins mörka livshistoria och hans ödesdigra val gällande såväl yrket som familjen.
Poliserna Leo Junker, Tove Waltersson och Gabriel Birck, som befinner sig på vår sida av millenniet, rotar i de skärvor som finns kvar av hans liv och närmar sig långsamt den mörka sanningen.
Deras vardag pågår i den halvt fiktiva halländska orten Bruket, en nedgången plats som likt Dalen i Carlssons Den enögda kaninen beskrivs som närmast mytisk och avskild från resten av världen.
Som de mordutredare de är blir trion snarare verktyg för att förmedla de bitar som saknas i berättelsen, än förmedlare av sina egna liv och känslor. Men i slutet, när alla pusselbitarna är lagda, återvänder vi till centralgestalten Leo och hans struliga tillvaro.
Genom en dramatisk upplösning når den redan slitne Leo något slags botten för att förhoppningsvis återvända med nya krafter i nästa del av denna mörka men ovanligt empatiska kriminalserie.
