Ulf Haggren har hunnit bli 71. När vi möts vid Björkängs parkering välkomnar han med:
– Det var länge sen du såg en så snygg pöjk, va?
Det är en form av ironi. Hans liv präglas av sviktande hälsa, men att prata är han fortfarande pigg på. Samtalat varar i två timmar.
Alla som passerat 50 har förstås koll på vilka de var, radarparet Ulf & Leif. Ja, de kallades så, alla Varbergsbors nöjesprofiler under 1980-talet.
De var killarna som såg till att det arrangerades stora konserter i Varberg under semestermånaderna. Nöjesprofilerna hade sällsynt gott samarbete med Thomas Johansson på EMA Telstar (nuvarande Live Nation), som skrev kontrakt med de stora artisterna. Ulf och Leif skötte ofta de enorma arrangemangen i främst Varberg.
Började på Globe
Egentligen började allt mycket tidigare. Ulf Haggren växte upp i Masthugget tillsammans med fosterföräldrarna. Granne var några år äldre Thommie Berggren, sedermera skådespelare. I samma klass gick Göran Lagerberg (Tages) och Örjan Ramberg (skådespelare).
– Jag flyttade hemifrån när jag var 16. Styvpappa var så elak mot min mamma. Jag vill bara glömma det, säger Ulf, som valde att gå till sjöss.
Kring 1965 började han jobba på studentklubben Globe, gamla Gumperts tryckeri i Nordstan. Det var klubben där allt kunde hända. Ulf skapade goda kontakter med artisterna som drogs till klubben. Kinks var där med en av popvärldens mest underskattade låtmakare Ray Davies.
– Jag träffar Ray när han är här och jag träffar honom även när jag är i London. Han har ett antikvariat i närheten av Camden.
Det var ett vilt ungdomsliv. När klubbarna på Nils Ericsonsgatan jämnades med marken 1969 reste Ulf ner till Spanien.
– Jag åkte ner till Spanien och jobbade som DJ – och gigolo...
Efter några år hamnade han i Varberg av en ren slump. Tillsammans med Leif Ohlsson fick han idén att skapa fredagsunderhållning på Nöjesparken, kall-at Fredagsträffen. Det blev succé direkt. Band fanns på vintertid men det var glest på sommaren med artister.
– Vi hade bokat lokal hela sommaren men vi hade inga band. Det var lite panik.
Ulf & Leif gjorde ett klipp när de fick ta över artister som skulle ha spelat på Blåbärskullen i Mölnlycke.
– Gubben som arrangerade hade haft dålig ordning och fuskat. Han fick inte arrangera för kommunen. Jag kommer inte ihåg att det var några skatter på den tiden...
Dansband drog folk
Då var dansband en stor del av Sveriges musikliv. Ulf Haggren sprätter av anekdoter om midsommarafton ’75.
– Så mycket pengar som vi gjorde den kvällen, har vi nog aldrig gjort. Jo, det har vi väl... Det var 2 400 inne i parken. 1 200 såldes på förköp på Kvantum och jag minns Alvar (Martinsson) som hade butiken, jävla go gubbe det där. Sedan var det fullt hela sommaren.
Storheter till Parken
Dave Edmunds. Barbie Benton (1978), Dr Feelgood (1981) och Stiff Little Fingers var andra gäster på Nöjesparkens scen kring 1980. Det var inte bara Parken som var bas för killarna. Under en period fixade de hit band till Stadshotellet.
Ulf & Leif startade även Knopen i Varbergs Hotell.
– Men det blev för tungrott för oss.
Efter något år tog Rajko Danilovic över och installerade pizzaugn. Rajkos succé varade mellan 1970-90.
Ulf & Leif drog hit de stora publikmagneterna under 1980-talet. Ulf Lundell kom hit 1985. Konserten blev omskriven över hela riket på grund av en konsertrecension i lokaltidningen. Lundell upplevdes full.
– Men han var inte full, hävdar Haggren 32 år efteråt.
Många konserter svischade förbi fästningshörnan. Rock Runt Riket kom 1987 med Roxette, Eva Dahlgren, Ratata och förartisten Orup.
1988-90 arrangerades turnén Badrock. Återigen vällde det in folk i Varberg.
– 1989 hade vi 24 000 betalande. Det var det värsta.
Eller bästa, kunde Ulf ha uttryckt det.
1991 hade vi Rocktåget med Eva Dahlgren och Eric Gadd. Då kom 22 800. Sista stora utekonserten med Ulf & Leif var Markoolio 2007, enligt Ulfs minne.
– Det går inte att göra konserter idag. Det är meningslöst att göra en eller två konserter. Förr delade vid 50/50. Nu är det 40/60. Det blev mycket hallaballoo när Leif blev sjuk och var sak har sin tid, säger Ulf och avslutar:
– Jag gillar inte utomhuskonserter. Inomhus ska det vara.
Texten har tidigare varit publicerad i Varbergsposten
