Filmrecension: Phantom thread

En ny film av Paul Thomas Anderson har alltsedan "Boogie nights" (1997) inneburit ett njutningsfullt instigande i ett uppslukande universum. Han har fortfarande inte överträffat den mästerliga "Magnolia" (1999) men det är alltid ett särskilt äventyr att ge sig i kast med den store PTA:s verk.

Och man känner sig väl omhändertagen i inledningen av "Phantom thread", där dörrarna slås upp in till Reynolds Woodcocks värld. Han är en geniförklarad klädskapare för de rika och berömda. Det är Storbritannien, 1950-tal, allt är snyggt och polerat. Hans syster Cyril (Lesley Manville i högform) styr modeföretaget och hantverksskickliga sömmerskor ser till att visionerna materialiseras till fantastiska klänningar.

Referenserna till Hitchcock är redan omtalade – vad är väl Woodcock om inte en humoristisk parafras på den omtalat egensinnige och lätt sadistiske filmmästaren – men kanske är de som tydligast i synen på kärleken som både livsviktig och livsfarlig?

För i denna vindlande story, som ägnar nästan lika mycket tid åt irritationsmoment vid frukosten som åt klädskapande, är det relationen mellan den åldrande Woodcock och hans nya, unga musa Alma som står i centrum.

Men det är en märklig och klaustrofobisk kärlekshistoria som utvecklar sig. Den skulle kunna liknas vid en emotionell bdsm-förbindelse, där det synbara över- och underläget växlar. "Jag tror att du bara spelar stark", säger Alma med sin väna röst, varpå Reynolds svarar "jag är stark". Nåväl, hur det egentligen är med den saken får man fundera över själv och man har onekligen roligt under tiden.

Men det är ändå något med "Phantom threads" sätt att hävda att de två kombattanterna är jämställda i sin kamp som inte känns hederlig. Medan Reynolds är en mångbottnad fullblodskulturman, spelad av den gudomlige Daniel Day-Lewis för tusan (!), är och förblir Alma (Vicky Krieps) oskriven och oklar i sitt uppsåt. Hon uppstår i mötet med Reynolds och vi får aldrig veta något om hennes bakgrund och inre liv. Det är ett märkligt slarv, som varken Woodcock eller Hitchcock hade tillåtit.

Miranda Sigander

TT-TT Spektra