Filmrecension: Händelser i Ydre

I Gabriela Pichlers glesbygdkomedi "Amatörer" ska det fiktiva Lafors sättas på kartan med en ny varumärkesbyggande kommunfilm. Det går sådär med de planerna, kanske borde alla inblandande där ha sett "Händelser i Ydre" för lite inspiration?

Här finns gott om uppslag och ambitioner att göra något nytt för att lyfta fram det bästa på en liten men ändå livskraftig plats. Varje nyfödd Ydre-bo får personlig påhälsning från kommunalrådet Sven-Inge Karlsson, som håller stenkoll på statistiken över inflyttade, döda och födda i kommunen.

Den familjeägda träullsfabriken är en viktig arbetsgivare på orten, som kämpar för att hålla banken på gott humör och slippa lägga ned produktionen. "Vi känner ansvar för våra anställda, var skulle de annars jobba?", säger ägarna.

Nyanlända flyktingar får bo mitt på torget i det anrika gamla värdshuset (och bättrar samtidigt på invånarantalet), unga vuxna flyttar hem igen när de ska få barn. Ja, till och med tristessen hos skolungdomarna, som längtar bort, är mysig i Ydre.

Parallellt berättas det suggestivt om de sägner som alltid berättats i trakten. Den magiska John Bauer-liknande skogen inbjuder verkligen till historier om jättar och en aggressiv urko.

Resultatet är en fin film som är lågmält humoristisk och full av hopp. Men den är också aningen splittrad och som helhet känns filmen inte riktigt färdigknådad, kanske beror det på närvaron av tre regissörer, Alexander Rynéus, Malla Grapengiesser, Per Bifrost, vid rodret?

Framför allt vill man veta mer om i stort sett alla inblandade. Varför har Sven-Inge en fotprotes? Vad tycker de nyanlända somaliska kvinnorna om Ydre? Varför valde Stella McCartney den lilla träullsfabriken som leverantör? Blev uppsättningen av "Annie" en succé? Filmen bär på starka konstfilmsambitioner och duckar kanske för dramaturgisk förutsägbarhet. Men glimtarna in i Ydrebornas liv gör att man faktiskt suktar efter mer.

Miranda Sigander

TT-TT Spektra