Michael Moores skämt känns slitna, hur mycket vatten man än får på sin kvarn. Pressbild.
Michael Moores skämt känns slitna, hur mycket vatten man än får på sin kvarn. Pressbild.

Filmrecension: Fahrenheit 11/9

I sin nya dokumentär riktar Michael Moore vilda rallarsvingar mot Donald Trumps USA. Resultatet är en osammanhängande film som ändå går i mål på ren vilja och starka historier.

ANNONS
|

Bäva månde Donald Trump och alla hans nyttiga idioter – nu är Michael Moore på krigsstigen. I arsenalen har han flåsiga skämt på presidentens bekostnad, tillyxade av hårt klippta nyhetsbilder och sin ständigt närvarande berättarröst. Samt några pliktskyldiga hyss.

Som humorist blev Moore frånsprungen för länge sedan. Sedan glansdagarna kring millennieskiftet har slipade tv-komiker som Jon Stewart höjt ribban för amerikansk politisk satir. Samtidigt svämmar hela Youtube över av den råbarkade sorts kampanjhumor som Moore saluför. Hans skämt känns helt enkelt slitna efter de senaste årens amerikanska skrikmatch, hur mycket vatten man än får på sin kvarn.

ANNONS

Men som tur är överger Moore Manhattan och Washington och flyttar plötsligt handlingen till sin bedagade hemstad Flint i Michigan. Där har tusentals barn blivit blyförgiftade av kranvattnet efter en privatisering, utan att några makthavare ställts till svars.

Fokusbytet är rörigt, men det är samtidigt här som det bränner till på riktigt. När vanligt folk med angelägna historier får ta plats. Precis som i snart 30 år gamla "Roger och jag" försöker Moore använda tillståndet i småstaden Flint för att säga något om nationen i stort.

Kopplingen till Trumps maktövertagande är ganska grumlig. Men Michael Moore är en skicklig agitator och han lyckas hamra in sitt budskap med vrede och jävlar anamma snarare än fakta.

Via strejkande lärare i Virginia, de modiga unga överlevarna efter skolskjutningen i Parkland och andra gräsrotsaktivister fortsätter resan. Trots Moores ovana att själv klampa in i handlingen lyfter han deras berättelse och lyckas förmedla hopp. Tänk om ett nytt och bättre USA växer fram vid sidan av det politiska etablissemanget.

Men slutklämmen blir i stället ett domedagsscenario där han jämför Trump med Hitler. Man himlar instinktivt med ögonen – men demagogen Moore fortsätter hamra.

Och när han rullar in den siste överlevande åklagaren från Nürnbergrättegångarna, som förklarar att han brukade hänga nazistledare för (typ) samma beteende som Trumps blir man faktiskt rädd på riktigt.

ANNONS
TT

Fakta: Fahrenheit 11/9

Genre: Dokumentär

Premiär: 16 november 2018

Regi: Michael Moore

Speltid: 2 timmar 10 minuter

Censur: 15 år

Betyg: + + +

ANNONS