Fem år innan muren byggdes, 1956, gick det fortfarande för befolkningen i Östtyskland att ta tåget till Västtyskland. I alla fall om de kunde visa sina papper och hade en giltig orsak. Två killar, bördiga i Stalinstadt åker över till väst, officiellt för att besöka den ena killens morfars grav – men egentligen ska kompisarna försöka smita in på en film med lättklädda damer. Väl inne i salongen får de se en journalfilm som beskriver hur det ungerska folket gör uppror mot det socialistiska styret. Hemma i öst beskrivs samma händelse som en fascistisk kupp. Killarna tar med sina klasskompisar hem till en tredje väns farbror, som i hemlighet lyssnar på fri amerikansk radio, för att få mer information.
I ungdomlig entusiasm beslutar de sig för att hålla två tysta minuter i klassrummet för att visa solidaritet med det ungerska folket. Tilltaget får enorma konsekvenser. I en mardrömslik skildring av hur ett totalitärt system slår tillbaka mot fritänkare trappas insatserna upp och snart inser ungdomarna att de riskerar sin studentexamen och hela sin framtid.
Just den här historiska perioden är inte särskilt flitigt skildrad, åtminstone inte på svenska biografer, som annars är ganska bortskämda med filmer om Andra världskriget och kalla kriget. "Den tysta revolutionen" blir direkt sevärd för att den tar med oss till en unik tid och plats där nazism har bytts ut mot kommunism på kort tid.
"Den tysta revolutionen" bygger på en sann historia och blir, trots en del inte helgjutna detaljer i personskildringar och skådespeleri, en gripande film. Egentligen är det inte just de här rollfigurerna utan snarare hela perioden som fascinerar och den aktualiserar även högaktuella frågeställningar om fake news, vilka ideal som är viktigast och när det är värt att stanna eller fly.
Fakta: Den tysta revolutionen
Originaltitel: Das schweigende Klassenzimmer
Genre: Drama
Premiär: 7 september 2018
I rollerna: Jonas Dassler, Michael del Coco, Sina Ebell med flera
Regi: Lars Kraume
Speltid: 1 timme 51 minuter
Censur: 15 år
Betyg: + + +
