Omtumlande möte. Expediten Therese (Rooney Mara) upptäcker genast den flärdfulla kvinnan (Cate Blanchett) som sticker ut i mängden i sina exklusiva kläder.
Omtumlande möte. Expediten Therese (Rooney Mara) upptäcker genast den flärdfulla kvinnan (Cate Blanchett) som sticker ut i mängden i sina exklusiva kläder.

Utsökt melodram om modet att våga bejaka sina känslor

ANNONS
|

Hon lyfter kameran, inväntar exakt rätt ögonblick. Sedan trycker hon på utlösaren och fångar kvinnan framför sig: Carol Aird (Cate Blanchett) mitt i en rörelse, just när hon vänder sig om. Deras blickar möts, det outtalade som knappt kan bli mer känsloladdat stegras, trots att Therese Belivet (Rooney Mara) använder kameralinsen närmast som skydd mot de intensiva känslorna.

Ögonblicket kommer en bit in i Todd Haynes på alla sätt utsökta filmatisering av Patricia Highsmiths romantiska novell Carol från 1952.

Senare i mörkrummet ser vi bilden igen, där den framkallas långsamt, i fotovätska. I ett tråg.

Som en förträngd känsla som måste värkas fram, kanske ur rädsla och skam, för att synliggöras. Kännas. Som en insiktsgivande påminnelse om det vi bör vara mest rädda om: Ögonblick då livet verkligen bränner till.

ANNONS

Therese är en återhållsam och distanserad ung kvinna, som hellre betraktar än deltar i skeendet. Mitt i julruschen står hon bakom disken på det exklusiva varuhuset, motvilligt iförd tomteluva. Då sveper den eleganta hemmafrun Carol in i lokalen på jakt efter en docka i julklapp till sin lilla dotter.

Expediten som drömmer om att bli fotograf upptäcker genast den flärdfulla kvinnan som sticker ut i mängden i sina färgstarka, exklusiva kläder. Som om hon med sitt paranta yttre kunde dölja känslokaoset inombords. Som om hon ensam var i technicolor i skarp kontrast till det neutrala, lågmälda, behärskade.

Få älskar melodramen så innerligt som regissören Todd Haynes, som här fingertoppskänsligt både använder sig av och utvecklar genren. Den klass- och stilmedvetna filmen genomsyras in i minsta visuella detalj av erotiska laddningar. Scenografin och musiken bygger upp stämningen mot den ödesdigra konflikten och Cate Blanchett och Rooney Mara är perfekta i sina roller.

Redan i Far from heaven – inspirerad av Douglas Sirks svulstiga melodram All that heaven allows från 1955 – gör regissören upp med 1950-talets konventionella högre stånds-äktenskap. Där, bakom den perfekta fasaden, döljer sig för tiden skamliga hemligheter. Maken drömmer om att bejaka sin homosexualitet. Detta i en tid då samkönad attraktion anses perverterad, likställs med psykisk sjukdom och får djupgående sociala konsekvenser.

ANNONS

Hemmafrun Cathy kommer i melodramen på sin framgångsrike make, affärsmannen Frank, med att kyssa en annan man. I Carol är det i stället hustrun som länge levt i förljugenhet, och nu ligger i skilsmässa från sin rike make Harge. När hon av en slump springer in i Therese på varuhuset blir förälskelsen lika omedelbar som otumlande, omöjlig att hejda. Snart ger sig de båda kvinnorna ut på en bilresa genom USA, från motell till motell medan förhållandet intensifieras. När en privatdetektiv lejd av Harge avslöjar deras sexuella förbindelse, ställs Carol inför ett grymt ultimatum: att välja mellan dottern och sin älskade. En juridisk sedlighetsklausul gör att hon riskerar att förlora vårdnaden om sitt barn om hon väljer att leva ut sin lust.

Patricia Highsmith , själv lesbisk, skrev sin passionerade kärleksroman under pseudonym, sedan hon 1948 jobbat extra som expedit på en leksaksavdelning New York och själv upplevt ett omtumlande möte liknande det hon gestaltar litterärt. När boken kom ut stod senator Joseph McCarthy på toppen av sin karriär och bedrev klappjakt på kommunister och homosexuella. Ändå blev Carol en riktig bästsäljare som pocket.

ANNONS
ANNONS