Mediterranea hyllades efter världspremiären i maj på Cannes filmfestival. Filmen, där två vänner från Burkino Faso riskerar livet för att nå Italien, öppnade nyligen också Stockholm filmfestival där den utsågs till Årets bästa regidebut. ”En osentimental, men ömsint film, om drömmar, kampen och förhoppningen om ett bättre liv, som samtidigt avspeglar det aktuella världsläget,” skrev juryn bland annat i sin motivering.
Strax därefter var migrantdramat i fokus igen under filmdagarna i Bryssel inför utdelningen av det europeiska LUX-priset. Filmen visades då simultant i åtta europeiska städer: förutom Bryssel även i Paris, Sevilla, Bratislava, Cork, Santiago de Compostela, Lissabon och i Bukarest.
30-årige regissören Jonas Carpignano låter själv helt till sig när han berättar om de simultana filmvisningarna, när vi ses på ett hotell i Stockholm.
Till staden Rosarno i Kalibrien kom han från New York för fem år sedan för att göra en kortfilm om det våldsamma upplopp som då nyligen ägt rum, där migranter från den afrikanska kontinenten protesterade mot våld och övergrepp.
– Det var första gången den gruppen reste sig upp unisont och stod upp för sin sak och för mig kändes det nödvändigt att åka dit med min kamera, säger Jonas Carpignano.
I sin kortfilm A Chjàna skildrar han det invandrartäta området med samma namn i Rosarno. Under filmandet bekantade han sig med Koudous Seihon som nu imponerar i Mediterranea, som i väldigt hög utsträckning bygger på Seihons egen migrantberättelse. Jonas Carpignano försökte själv göra om den livsfarliga migrant-resan men fick avbryta i Mali efter kidnappningshot från Al Quaida.
– Jag kommer aldrig att glömma när jag såg Koudous första gången. Så cool med skinnjacka och megafon och jag visste direkt att jag ville ha med honom i min film, säger den italiensk-amerikanske regissören med ett av sina många varma leenden.
Det krävdes dock en hel del övertalning från regissörens sida innan Mediterranea blev av. Under tiden blev han och Koudous Seihon också vänner och flyttade ihop. De nära vänskapsbanden mellan samtliga medverkande är en avgörande anledning till att Mediterranea känns så autentisk:
– Det blir en helt annan öppenhet och lekfullhet. Alla kan tillåta sig mer.
Nu förbereder Jonas Carpignano redan nästa långfilm som kommer att berätta romske pojken Pios historia. Han finns med i Mediterranea och porträtterades även i kortfilmen A Ciambra. Nu har Pio hunnit bli fjorton år, och är även han en mycket nära vän till regissören.
– Han ringer mig jämt, senast för tjugo minuter sedan, på den där mobilen som jag gav honom när han fyllde år. Villkoren för romer i norra och södra italien är helt väsensskilda, berättar han. Som ledare för den mäktiga romska maffiaklanen Casamoinca kan du få en stadsmannamässig begravning. Bland fattigare italienska romer är andelen analfabeter upp till 80 procent. I arbetet med nya filmen är Carpignano väldigt inspirerad av Isabel Fonsecas roman Begrav mig stående. Också Kusturicas Zigenarnas tid gjorde ett oförglömligt intryck på honom när han var sex-sju år.
Och att det var film han ville syssla med stod klart redan i tonåren. Hans farfar Luciano Emmer var den legendariske regissören som ”upptäckte” Marcello Mastroianni och rollsatte honom i komedin En söndag i augusti (1950).
– Att göra film är betydligt mer än ett jobb i min familj. Något beundransvärt.
Född: 1984 i Rom med en italiensk pappa och en amerikansk mamma.
Bor: Med flickvännen i Kalabrien i södra Italien.
Uppväxt: I Rom och New York.
Karriär: Utbildade sig i film vid Wesleyan university och i New York, har jobbat som regiassistent åt Spike Lee.
Inspiration: Claire Denis, Andrea Arnold och italiensk neorealism.
Filmer i urval: Kortfilmerna A Chjàna (2011) och A Ciambra (2014)
Aktuell: med hyllade långfilmsdebuten Mediterranea som får svensk biopremiär den 29 januari.
