Hård men vek. Malony, fint spelad av Rod Paradot, försöker hantera all aggression han bär på efter barndomens svek.
Hård men vek. Malony, fint spelad av Rod Paradot, försöker hantera all aggression han bär på efter barndomens svek.

Malony, ett argt barn ingen vill ha

ANNONS
|

Emmanuelle Bercot gjorde senast en strålande insats mot Vincent Cassel i Maïwenns film Förförd, om en destruktiv relation.

2011 skrev hon och Maïwenn tillsammans det prisade kriminaldramat Polis. Här liksom där kretsar berättelsen kring utsatta barn. Maloney är bara sex år när vi först möter honom. ”Jag vill inte ha honom!” skriker hans slitna mamma desperat och stormar ut. Maloney, och en kasse med kläder, lämnas kvar hos domaren Florence värdigt spelas av Catherine Deneuve. En fosterhemsplacering blir första åtgärden. Och fler ska det bli.

Som 15-åring har Malony hunnit bli bråkig och stökig, en utåtagerande ungdomsbrottsling med dåliga odds, redan portad från flera högstadieskolor. Han litar inte på någon, har dålig impulskontroll och hamnar lätt i slagsmål, beter sig illa mot alla som vill honom väl och vägrar lyda regler.

ANNONS

Mamman är fortsatt skuldbeläggande, självisk och ansvarslös, medan Malony slussas vidare genom det franska rättssystemet: från behandlingshem till sluten ungdomsvård.

Tålmodiga vuxna försöker lära honom hantera all den aggression han bär på efter barndomens svek. Filmens behållning är att det själsliga läkande får ta tid. Några rejält starka scener blir belöningen.

Rod Paradot är också helt fantastisk som Malony, övertygande i varje stund. Filmens realistiska ton, och all tålmodig personal inom ungdomsvården, får mig att tänka på Kim Longinottos dokumentär Håll mig hårt, låt mig gå. En skildring av vardagen på Mullberry Bush school, där personalen varje dag ger av hela sitt hjärta åt utåtagerande arga barn som ingen vill ha.

ANNONS