"Jack Ryan" knappt godkänd underhållning

Jack Ryan är Tom Clancy-hjälten som spelats av Alec Baldwin, Harrison Ford och Ben Affleck. När det nu är dags att reboota, det vill säga ta en välkänd typ och göra hen intressant för en ny generation, är det Chris Pine som fått jobbet.

ANNONS
|

Han gjorde underverk för "Star Trek" i samma syfte, så på pappret var det en bra idé att genom hans charmiga persona skapa en ny uppdaterad CIA-hjälte.

Ryan får uppleva 11 september och blir marinkårssoldat som skadas i Afghanistan innan han rekryteras som analytiker av CIA och blir kär i sin sjukgymnast, läkarstudenten Cathy (Keira Knightley). Han börjar jobba på Wall Street för att hålla koll på eventuella ekonomiska terroristförsök. Eftersom Ryssland är tillbaka som godtagbar filmskurk igen, försöker ryssarna här så småningom sänka dollarn och ta över världen.

Trots en berömvärd antydan till problematisering kring vem som egentligen är fienden inom ramen för den globala ekonomin, slarvas den ambitionen bort och det blir snabbt tydligt att Pine inte klarar att fylla företrädarnas skor. Det är inte enbart hans fel, dialogen är helt enkelt lite för töntig, handlingen lite för ryckig och ofärdig och upplösningen närmast löjeväckande. Utan att ge bort något går det ändå att fråga sig varför NSA behövs när det finns övertända Jack Ryans.

ANNONS

Ett stort problem misstänker jag är att Kenneth Branagh, som regisserar, även spelar skurken. Ingen har sagt åt honom att klippa bort några av alla de meningslösa närbilder på sig själv som han lagt in, och i stället bättre utveckla historien. Det här blir Clancy light.

Att en av svensk films bästa, Peter Andersson, dyker upp som rysk säkerhetsvakt med cirka fyra repliker livar upp. Men när nivån på spänningsfilm är så hög som den är i dag, som i Bond och "Mission impossible", krävs det mer än detta röriga raffel-försök för att kunna konkurrera.

ANNONS