Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

1/4
ANNONS ▼

HN möter Silvana-regissörerna

Filmen har premiär på WOW men förhandsvisas i Varberg

Silvana Imam är artist. Med föräldrar från Litauen och Syrien, som kvinna och gay står hon på barrikaderna för – och har blivit/gjort sig till en ikon för – feminismen, antirasismen och hbtq-rörelsen. Sedan hon dök upp i folks medvetenade på demonstrationen i Kärrtorp 2013 har hon gått från underground-artist till att göra samarbeten med Håkan Hellström. I sommar släpps dokumentärfilmen om artisten och personen Silvana Imam.
– Man ska förvänta sig något mer än en musikdokumentär. Det är en väldigt peppig film. Det finns en kärlekshistoria och ganska hög igenkänningsfaktor. Det är också ett tidsdokument, säger Mika Gustafson, en av filmens tre regissörer. 

Hon, Olivia Kastebring och Christina Tsiobanelis gick på Fridhems folkhögskola tillsammans. 
– Vi pratade om att det saknades kvinnliga porträtt i filmen, som var mångfacetterade och som vi kunde känna igen oss i. Det var en politisk tid. SD gick framåt samtidigt som det rådde en feministisk vår, säger Christina Tsiobanelis. 
Då dök Silvana Imam upp. 
– Vi upplevde alla tre att Silvana var precis en sådan person, ett sådant porträtt vi saknade, säger Christina Tsiobanelis. 
Olivia Kastebring som hade arbetat en del med musikvideor hade träffat Silvana Imam tidigare och de tre regissörerna frågade – och fick lov att börja filma. 
– Det var någon annan av Silvanas kompisar som också hade någon filmidé men de väntade på filmstöd. Vi kände: Det här händer nu. Vi måste börja filma nu, säger Christina Tsiobanelis. 
– Valet skulle hållas på hösten 2014. Alla vi tre och Silvana var överens om att vi ville göra något. Först skulle det bli korta filmer till Youtube. Det politiska läget och Silvana som en musikalisk och politisk kraft var startskottet. Det var först senare vi insåg att vi hade material till att göra något större, säger Mika Gustafson. 
De tre regissörerna bodde tillsammans i Olivia Kastebrings lägenhet i Stockholm och följde Silvana Imam i princip överallt. 
– Vi har varit säkra på att vi inte gör någon musikdokumentär, från början. Vi följer inte med henne in i studion när hon skapar beats med producenter. Vi var intresserade av Silvana som person och det hon ställs inför, säger Mika Gustafson. 
Hur fria har ni fått vara?
– Det har varit tydligt från början att detta inte är ett projekt initierat av Silvana utan av oss som filmare. Vi ville göra vår film, om henne. Hon har självklart sagt ifrån när hon vill eller inte vill filma. Men det har hela tiden varit viktigt att det är vår vinkel. I klipprummet var inte Silvana med alls. Hon såg filmen först när vi var nöjda, säger Olivia Kastebring. 
– Det har varit en ständig diskussion, såklart, som handlar om tillit. Som artist kontrollerar man bilden av sig själv väldigt tydligt. På ett sätt har Silvana nog längtat efter släppa lite på kontrollen över bilden av sig själv. Det fina var att hon, när hon såg filmen för första gången, sa: Oj, det här är verkligen jag. Det kändes väldigt skönt. Det var ju det vi ville, säger Mika Gustafson. 

Vad är ni mest stolta över?
– Att Silvana sa att filmen verkligen visar hennes "jag". Filmen ger en komplex bild av vad det är att vara människa, mer än att vara en dokumentär om musik, säger Mika Gustafson. 
– Jag tycker att det är fint att vi har gett oss utrymme att vända och vrida på varje scen. Varje bildruta. Vi har behandlat materialet med en väldig finkänslighet och respekt som i alla fall jag ser när jag ser filmen, säger Olivia Kastebring. 
– Vi hade en agenda. Hon behövdes och vi ville nå ut med hennes röst. Vi tänkte inte då att hon skulle bli en av Sveriges största artister. När folk har sett filmen har de sagt att de har blivit inspirerade, av filmen och Silvana, och därmed har vi lyckats med det vi ville. Jag är också glad att vi har gjort filmen tre stycken tillsammans, i en platt hierarki. Det är ett arbete i sig att jobba kollektivt, säger Christina Tsiobanelis. 
Filmen "Silvana – väck mig när ni vaknat" har världspremiär på festivalen Way Out West men innan dess förhandsvisas filmen i Varberg – på torget 10 augusti. 
– Vi hade inte sett någon som Silvana förr. Hon säger själv att hon inte hade någon förebild hon kunde relatera till. Den här filmen är kanske en chans att ge den som tittar någon att spegla sig i. Det behöver inte vara ett Silvana-fan, men någon som känner igen sig i Silvanas livssituation, säger Christina Tsiobanelis. 
– Gå och se den bara! Gå dit och säg att ni såg den först, säger Mika till alla varbergare. 

 

Läs också:

 

MEST LÄST