Falkenbergaren filmade Cannes bästa film

Wenzel: "Man är nöjd att man fick vara med, liksom"

ANNONS
|

På söndagskvällen vann Ruben Östlunds "The Square" Cannes-festivalens finaste filmpris Guldpalmen. Ruben Östlund stod på prisutdelningen och skrek. Falkenbergaren Fredrik Wenzel, som har filmat "The Square", var hemma i Stockholm.

– Jag fick veta det via telefon. Jag trodde aldrig att det skulle hända så jag följde det inte så noga, säger Fredrik Wenzel.

Det är tidig måndagsmorgon och han sitter och klipper en film med arbetsnamnet "Aeterna" som han gör med filmaren Jesper Kurlandsky, i sin ateljé på Södermalm i Stockholm. Det var en liten skara som var med på prisutdelningen.

– Alla kan ju inte sitta i Cannes i två veckor. Det går inte.

ANNONS

Hela teamet var däremot i Cannes när"The Square" visades.

– Det var skitfint. Det är en sådan otrolig salong, Lumière-salongen. Det finns typ 2500 platser. Man känner sig lite ödmjuk när man går in där. Man tänker på alla som har varit där och visat sina filmer, säger han och fortsätter:

– De är duktiga på att skapa den här otroliga prestigen, ett särskilt rum runt film. Även runt film som är ganska smal annars. Festivalen är viktig på så sätt. Den bidrar till bredd och och är prestigefylld trots att det inte bara handlar om block buster-filmer, de som genererar mest pengar, utan fler värden premieras.

Fredrik Wenzel var i Cannes för tre år sedan, med Ruben Östlunds "Turist", som han också filmade. Före det var han där ett år utan film. Han reste med kolleger för att ha möten och träffa andra i branschen.

– Då lovade jag mig själv att aldrig mer åka dit utan en film. Men har man en film är det väldigt trevligt.

Hur var det att visa "The Square"?

– Det var mycket skratt i salongen. Och det kom spontanapplåder mitt i visningen. Folk hade kul i rummet. Det var avslappnat.

ANNONS

I slutet "drar filmen ihop sig", säger Fredrik Wenzel.

– Den blir lite dovare. Efteråt upplevde jag att det fanns en typ av spänd ambivalens i rummet: "Vad är det vi har sett? Vad ska vi göra av den?". Det var fint.

Filmens regissör Ruben Östlund har pratat vitt och brett om Cannesfestivalens stora betydelse inför prisutdelningen.

– Ruben har alltid gillat det momentet: tydliga mål. En filminspelning påminner till viss del om en kollektiv idrottsinsats. Det krävs uthållighet. Ska man göra 40 tagningar räknar Ruben ner, från de sista fem. När det närmar sig slutet händer det något med koncentrationen i rummet.

Fredrik Wenzel tycker att festivaler och priser ligger i linje med Ruben Östlunds person.

– Han får ut mycket av att ha sådana mål.

Fredrik Wenzel fungerar inte helt på samma sätt, säger han.

– Jag är lite mer som...

Han kommer inte på vem han liknar.

– Jag är lite... nöjd. Det är kanske halländskt. Man är nöjd att man fick vara med, liksom. Det är fantastiskt häftigt att den blev intagen till tävlingen, säger han och fortsätter:

– Men jag tror faktiskt inte att Ruben själv vågade drömma om att han skulle vinna. Det var en dröm att komma in över huvud taget.

ANNONS

Det är inte Guldpalmen i sig som driver Ruben Östlund, poängterar Fredrik Wenzel.

– Den har en positiv inverkan på hans energi och kreativitet. Men det är inte hans drivkraft till att göra film. Det handlar om att han vill diskutera något, i filmmediet. Det finns en angelägenhetsgrad. Det handlar om saker som sker runtomkring oss.

Vad driver dig?

– Jag tycker om att hamna i roliga och spännande sammanhang där människor utforskar saker.

Varför vann The Square, tror du?

– Jag har inte sett de andra filmerna. Man ser faktiskt väldigt lite film i Cannes. Det är mycket annat man håller på med. Men den är rolig. Och den har många lager. Den handlar om vår tid och den petar och bråkar lite med de frågor vi är upptagna med.

Följande filmer nominerades till Guldpalmen

  • Ruben Östlund: "The Square" (VINNARE)
  • Andrej Zvjagintsev:”Loveless”
  • Sofia Coppola: ”The Beguilted”
  • Ben och Josh Safdie: ”Good time”
  • Lynne Ramsey: ”You were never really here”
  • François Ozon: ”L’amant double” (”The Double lover”).
  • Kornel Mundrczi: ”Jupiter’s moon”
  • Sergei Loznitsa ”A gentle creature”
  • Yorgos Lanthimos: ”The killing of a sacret deer”.
  • Naomi Kawase ”Radiance”
  • Hong Sang-Soo ”The day after”
  • Michel Hazavanicius: ”Le redoubtable”
  • Todd Haynes: ”Wonderstruck”
  • Michael Haneke: ”Happy End”
  • Jacques Doillon: ”Rodin”
  • Robin Campillo: ”120 battements par minute”.
  • Bong Joon-Ho: ”Okja”
  • Noah Baumbach: ”The Meyerowitz stories”
  • Fathih Akin: ”In the fade"
ANNONS