– Jag hade faktiskt inte tänkt göra en film. Det var någon annan som föreslog det eftersom jag hade så mycket material, berättar Cecilia Brinch Sand när HN ringer upp henne i Bangkok.
Cecilia är uppvuxen vid Skrea strand och bodde i Falkenberg till 2001. Numera jobbar hon med marknadsföring. För ett och ett halvt år sedan flyttade hon från Stockholm till Thailand med maken och sonen. Det blev en dramatisk ankomst till Bangkok där tusentals demonstranter rörde sig på gatorna.
– Jag blev nyfiken och bestämde mig för att kolla in närmare vad som var på gång. Folk var klädda i rött och det var nästan som en karneval. De verkade lyckliga, sjöng och klappade händerna.
Men ganska snart blev det mer allvarligt med soldater och poliser som konfronterade folkmassorna med tårgas och riktiga kulor. Demonstrationerna varade i ungefär sex veckor och krävde många dödsoffer. Cecilia insåg att hon hamnat mitt i en konflikt som följdes av omvärlden och började rapportera till olika medier i Sverige, bland annat HN.
– Jag kände att jag ville uppleva något annat än trygga Sverige.
Men det kunde slutat riktigt illa.
– Jag anslöt mig inte till rödskjortorna utan följde bara vad de gjorde. Varannan dag med de röda och varannan dag med militären. De sköt på journalister och eftersom jag befann mig där fick jag ett märke att jag var sjukvårdare så att de inte skulle tro att jag hörde till de röda.
För det mesta följde hon journalisterna men vid ett tillfälle kom hon ifrån gruppen och hamnade mitt i en skottlossning. På filmen hör man henne utbrista på svenska: ”Shit, det var nära!” då en kula visslar förbi på några meters håll.
– Då var jag verkligen rädd och insåg att man kunde bli träffad.
Att det skulle bli en film av hennes upplevelser hade hon alltså inte en tanke på då. Men materialet fanns ju och resultatet blev ”9th of April 2010” som är drygt sex minuter lång och har lämnats in till en kortfilmsfestival i Bangkok. Festivalen hålls 28 maj och nu väntar Cecilia på besked om hennes bidrag tillhör de nio som väljs ut att tävla i finalomgången.
– Jag har ju ett annat jobb och gör bara det här som en hobby. Men det är roligt att filmen uppmärksammas. Jag har kontaktats av en del tidningar här i Asien och Anjali Rao på CNN i Hongkong har hjälpt mig att göra en pressrelease. Kul eftersom hon är en så pass känd journalist här.
– Min film är väldigt annorlunda eftersom folk håller sig undan politiken i sådana här sammanhang. Det är viktigt att inte ta ställning eftersom det kan vara direkt farligt.
Hur är läget i Bangkok ett år efter oroligheterna?
– Just nu är det lugnt. Men det är nyval i juni och då kan allting hända.
Varför har ni valt att bosätta er där?
– I första hand för vädret. Men det är billigt här också och folk är så vänliga och trevliga.
När kommer du hem till Falkenberg igen?
– Jag brukar åka hem två gånger om året, till jul och på sommaren.
