Suget efter musikal i detta land synes omättligt. Liksom även suget efter nostalgi. I "Footloose" som i torsdags hade Skandinavienpremiär på Storan i Göteborg är det 80-talet som står i fokus. Axelvaddarnas, flärdens och självförverkligandets tid. Motreaktionen på det politiska 70-talet. Några reflektioner av det slaget gör inte "Footloose". Solidaritet och klasskamp byts helt sonika ut mot fältropet: fram för mera dans och en friare livsstil! Och därifrån fram till våra dagar är steget inte så långt.
"Footloose" började som film och tv-serie. Tiden är alltså 80-tal och den handlar om den unge Ren som flyttar in i en liten puritansk håla i mellanvästern. Staden styrs med järnhand av pastor Green. Här är det inte tillåtet att dansa och vara glad. Pastorn har sina skäl; hans son dog i en bilolycka där alkohol och droger var inblandade. Nu vill han värna om stadens ungdom, som naturligt nog har synpunkter på den saken.
Av denna tunna tråd spinns en väv av sång och dans. Den som snurrade under discokulan på den tid det begav sig minns säkert hits som "The girl gets around", "Almost paradise" och "Let′s hear it for the boy". Den unga ensemblen på Storan tar sig an sin uppgift med en entusiasm som smittar av sig på salongen. Det är som om scenen inte räcker till, och i ärlighetens namn är det trångt på Storan, man hade unnat denna uppsättning bättre med utrymme. Regissören Roine Söderlund får finna sig i att arbeta med enklast möjliga scenlösningar, musiken är playback. Och detta i en stad som är van vid Göteborgsoperans slösande rikedomar.
Men, som sagt, spelglädjen är det inget fel på och det räcker långt. Peter Johansson och Anna Sahlin gör helt godkända, om än stereotypa, tolkningar av kärleksparet Ren och Jennie. Riktigt fint blir det i vackra duetten "Nästan himmelen". Betydligt mer material att jobba med har (Varbergs egen) Jessica Heribertsson och Robert Carlsson. De är styckets clowner och missar inte tillfället att dra ner skratt. Måns Zelmerlöv sjunger kanske bättre än han agerar, nog finns det fler ansiktsuttryck än trulig och ännu mera trulig? Om dansen är bara att säga: Bravo!
