Skriver om döden. Lars Norén.
Skriver om döden. Lars Norén.

Lars Norén gör alltid ett bokslut

Sysslandet med döden och dödligheten känns igen från all Lars Noréns sentida verksamhet.

ANNONS
|

Inga styckeindelningar, inga kapitel. Inga skiljetecken, bara stor bokstav här och där som markering av en ny inandning, en ny sats. Bara en 140 sidor lång oavbruten Text.

Vad är Lars Noréns nya "Efterlämnat" för slags bok? Ett prosapoem, automatisk skrift, ett fiktivt, utspillt medvetandeinnehåll?

Autofiktion är det inte, det talande jaget befinner sig på mentalsjukhus, eller ska just skrivas ut, och tycks drabbat av en form av schizofreni.

Ibland känns boken som återbesök i pjäserna "En sorts Hades" och "Skuggpojkarna", men framför allt som återspegling av 1960-talets schizopoesi.

Kanske är stängningen av mentalsjukhusen ett sidotema: jaget, som tycks hospitaliserad – han strösslar språket med medicinskt latin – tvingas ut i en främmande, för honom skrämmande tillvaro.

ANNONS

För övrigt kan han annat latin också, och citerar Horatius: pulvis et umbra, stoft och skuggor, passande för ett dödsrike.

Ibland påminner interiörerna om koncentrationsläger, med utmärglade lik som bärs bort. Det är en helvetesexistens, ett Inferno.

Titeln "Efterlämnat" låter som ett testamente, en bouppteckning. Men det är en mycket fragmentarisk kronologi, som någon som lider av partiell minnesförlust.

Jaget erinrar sig skiftningar och händelser i livet, framför allt, verkar det, moderns död. Alla hans anhöriga tycks för övrigt ha utsatt honom för sexuella övergrepp, hans eroticism är påfallande och tvångsmässig.

Eftersom texten vill efterlikna ett psykotiskt sinne blir det punktvisa konkreta ljussättningar i en hallucinatorisk dimma, inte en sammanhållen biografi.

Mannen försöker foga samman en eländets livshistoria. Grotesk i många stycken, ett liv bland de lägsta, i lägen lägre än de flesta djurs.

Han har haft en hustru och tre söner, hustrun har drabbats av skelettcancer, vilket inte avhållit honom från att ha samlag med henne.

Sysslandet med döden och dödligheten känns igen från all Lars Noréns sentida verksamhet, sällan har väl ett långsamt döende blivit så väldokumenterat. Norén är en författare som gör bokslut varje gång han fattar pennan.

ANNONS