Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Föredrag. Karolina Ramqvist är en av författarna på En kväll för boken i Nöjeshallen Varberg den 9/11.

    Karolina Ramqvist på författarkvällar i Halland

    "Det är natten" heter boken som Karolina Ramqvist har med till Varberg.

    Bokrecension

    Det är natten

    (Norstedts)

    Karolina Ramqvist är en av författarna på En kväll för boken i Nöjeshallen den 9 november och på Halmstads teater den 10 november. Här är Hallands Nyheters recension av hennes nya bok.

    Många beklagar den samtida författarrollen. Att författare måste bli offentliga personer, göra sig bra i tv-soffor, vara underhållande på uppläsningar och författarsamtal, samt gärna ställa upp i ”Let's dance”. Med andra ord bjuda på sig själva. Andra njuter av situationen och tjänar storkovan som sina egna varumärken och egna bästa marknadsförare.

    Karolina Ramqvist tillhör inte den kategorin, I alla fall att döma av den lilla skriften ”Det är natten”.

    Utgångspunkt är att hon måste förbereda ett framträdande inför ett boksläpp. Hon får skrivkramp och börjar reflektera över skillnaderna mellan det skrivna och den som skrivit, mellan boken och dess författare, mellan författaryrket och privatjaget. Reflektionen bygger på dåliga erfarenheter av tidigare intervjuer och framträdanden: "Skriften existerade inte för sig själv (…) utan förutsatte personen".

    Tidigare boksläpp har gett henne känslan av att "skriva sina böcker inte var tillräckligt, jaget måste också ut i ljuset". Det är som om efterfrågan på författarpersonen är större än efterfrågan på det skrivna.

    Detta stora intresse för personen tolkar Ramqvist som en förlängning av tron på att "det jag skrivit skulle vara en frukt av mitt levda liv snarare än ett konstverk".

    Hon snuddar också vid villkoren för kvinnliga författare. Men att barn, make och familj skulle vara ett hinder för konstnärskap tycks inte gälla Ramqvist, som har tre barn och man. Hon vill gärna som Virginia Wolf ha ett eget rum, men inte i förhållande till familjen, utan till den krävande offentligheten.

    Vidare belyser Ramqvist omöjligheten att redogöra för vad en bok "egentligen" handlar om, bara för att hon skrivit den. Hon avvisar sammanblandningar av sin egen livshistoria och romanfiktion – detta måste vara ett växande problem i takt med att allt fler skriver självbiografiskt eller semidokumentärt om sig själva. Och når monumental framgång med självbespeglingen.

    Det finns alltid en risk för ett visst mått av mystifikation och koketteri i sådana här sammanhang, men de åkommorna lider inte Ramqvist av.

    Hon tar litteraturen på allvar, med ett eftertänksamt, klart och högstämt tonfall.