"Jag försöker skriva varje förmiddag"

1997 dog lyrikern Werner Aspenström och sedan 2005 delar Werner Aspenströmsällskapet ut ett pris i hans ära. I år tilldelas priset den halländska poeten och författaren Ingela Strandberg som är född, uppvuxen och bosatt i Grimeton utanför Varberg.

– Priset delades ut på Werner Aspenströms födelsedag och jag läste min favoritdikt av Werner och några av mina egna. Bland annat några från min nya diktsamling som kommer i februari. Sedan gick vi på restaurang, säger Ingela Strandberg.

Delar av motiveringen lyder: ”Hon är föränderlighetens poet – få har som hon skrivit om den inre oro vars ständiga flyktsignaler fyller gårdsplanen med vägskäl. Men också hemkomstens – en som vet lika väl som Werner Aspenström att ’för att komma till en främmande ort måste vi hela tiden passera hemtrakter".

Werner Aspenströmsällskapet skriver också att "Ingela Strandberg skriver med en sensualism som börjar i den egna kroppen, och själen, och når ut i kosmos, hennes hemmahörighet i det vardagliga utesluter varken uppror eller uppbrott, hennes medvetna främlingskap skapar ur det igenkännliga en yrsel som i oväntade poetiska bilder ger oss tillvaron i ett nytt ljus".

Hur ser din relation till Werner Aspenström ut?

– Jag har följt honom sedan 80-talet och känner mig hemma i hans dikter. I början tyckte jag att han var en mild poet men ju mer jag läste upptäckte jag att han inte alls var mild och mjuk. Han är uppfordrande. Han sätter blicken i en, med sin text, och frågar vem man är och var man står någonstans. Jag träffade honom en gång i Stockholm när vi läste dikter tillsammans.

Ingela Strandberg gjorde sin poetiska debut 1975 med samlingen "Visor i vinden" och har sedan dess publicerat bland annat tretton diktsamlingar och sju romaner. Hon har framträtt som musiker och sångerska, med egna visor och sånger, på scen och på skiva, och har gjort en egen soloskiva.

I Halland har hon bland annat blivit uppmärksammad genom projektet "Lyssna tillHallands författare". Teater Hallands projekt lyfter upp nationellt betydande författare med koppling till Halland och en av projektets sju ljudböcker tillägnas Ingela Strandbergs lyrik.

Werner Aspenströmpriset som hon nu vann består av en röd stickad ulltröja, efter en modell som bars av Werner Aspenström själv på 1950-talet.

– Det är jätteroligt. Den är alltså gjord till mig, efter mina mått. Kvinnan som har stickat den fick mina mått redan i april. Jag fick ta på mig den framför publiken. Det ingår tydligen i prisutdelningen, säger Ingela Strandberg.

Många kulturpriser innebär ett välkommet ekonomiskt tillskott till pristagarna. Här är det "bara"en tröja?

– Ja här ingår det inga pengar. Man får tröjan och äran. Det är ett mycket ärofullt pris. Werner Aspenström var en av Sveriges förnämsta diktare, tongivande i sin egen tid och medlem i Svenska akademien, bland annat. Att få ett pris i hans namn är väldigt fint, tycker jag. De flesta som skriver håller med om det.

Hur ser din vardag ut i dag?

– Jag skriver mängder av dikter. Det är kanske bara 35 eller 40 som kommer med i en diktsamling men det är bra att hålla på hela tiden, även om det inte blir bra. Så jag försöker skriva varje förmiddag. När jag inte skriver läser jag. Poesi och filosofi mest.

Sedan har hon en trädgård som hon bryr sig om, berättar Ingela Strandberg.

– Och vi har en liten gård där vi arrenderar ut mark. Nu när jag är tillbaka från Stockholm ska vi dika ut åkrarna. Jag är inte alls någon bonde men det är roligt att pyssla med sådana saker. Annars är det framförallt mina poeter och mina filosofer som upptar min dag.

Vad läser du nu?

– Anne Carsons "Det oförlorades ekonomi". Den är kanonbra. Och så läser jag Ronny Ambjörnsson och Mohammad Fazlhashemis bok om den muslimska idévärlden (”Visdomens hus. Muslimska idévärldar 600–2000”) för att lära mig om lite nya filosofer.

Mer om Ingela Strandberg:

Malin Eirefelt

malin.eirefelt@hn.se